Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Ny partner för HTF - naturligt att bilda bo med Sif

Den fackliga organisationens huvuduppgift handlar om arbetstagarnas arbetsförhållanden och anställningsvillkor. Det gäller att försvara och utveckla lagar och kollektivavtal som skapar möjligheter för arbetstagarna och deras företrädare att arbeta för goda förhållanden i arbetslivet.<br />
Publicerad
Ingressens rader har skrivits av två tidigare höga chefer i HTF, Erik Hjerpe och Bo Almgren, i en utredning om förbundets förhandlingsverksamhet.
De förordade samverkan mellan fackliga organisationer för att bilda en starkare front i avtalsförhandlingarna.
Det finns flera skäl till detta. I förhandlingar på mindre branschområden är HTF ofta låst av uppgörelser som ingåtts på större områden, men den positiva sidan är att dessa avtal också kan fungera som draghjälp. På större områden kan det vara svårt att nå framgång om inte organisationsgraden är tillräckligt hög.
Och genomgående präglas förhandlingarna på den privata sektorn av den hårda samordning som arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv har.
De båda erfarna chefernas råd var ett fast organiserat samarbete mellan fackliga organisationer för att möta de privata arbetsgivarna. De lade speciell vikt vid samverkan med Sif i nästa avtalsrörelse år 2007.
Genom att de två stora tjänstemannaförbunden skulle gå hand i hand i löneförhandlingarna minskar Svenskt Näringslivs möjligheter att spela ut HTF och Sif mot varandra. De båda förbunden blir också en stark motvikt till arbetsgivarnas styrda sammanhållning.
När så nyheten kom strax före jul förra året, att HTF och Sif inte bara skulle intimt samarbeta i nästa avtalsrörelse, utan också utreda om de ska gå samman, var det överraskande.
Det var inte en fråga som det talats om som en realistisk utveckling inom tjänstemannarörelsen. HTF och Sif har länge varit vänner, men inte bästisar. Däremot var idén i sig knappast förvånande, utan naturlig. Det visar inte minst de spontana positiva kommentar som åtföljde nyheten.
Hjerpe och Almgren budskap var i praktiken att medlemsnyttan skulle åsidosättas om inte de båda facken samverkade bättre. Om man därtill konstaterar att gränsen mellan industriproduktion och tjänsteproduktion blir allt mer diffus, och att HTF och Sif har samma arbetsgivarförbund som motpart på flera områden, då blir det än mer naturligt att bilda gemensamt bo.
Men varför har det dröjt så länge innan denna givna idé prövas, det som nu sker i en förstudie som ska visa vilka vinster en eventuell sammanslagning kan ha?
Orsaken är givetvis HTF:s tidigare planer på att gå samman med offentligförbunden ST och SKTF. Visserligen fanns kritiker till förslaget som ansåg att tjänstemän i stat, landsting och kommuner inte var de rätta medspelarna för HTF. Visserligen fick inte förslaget erforderlig majoritet i HTF:s kongress, men den högsta förbundsledningen såg då det nya förbundet som det enda alternativet till att fortsätta som självständigt förbund.
Deras argumenten för sammanslagningen hade indirekt karaktär. Det nya förbundet skulle kunna synas mer i samhällsdebatten och få ett effektivare kansli än de tre förbunden var för sig. Där låg medlemsnyttan, inte i en starkare förhandlingsfront.
HTF-ordföranden Holger Eriksson avvisade till och med andra samarbetspartners, inte minst Sif. I en intervju (Lön&jobb nr 13/2001) sa han:
"Sif säger att de ska gå först och stampa takten, och då är frågan: Är det bättre inuti skon än utanför? Att söka samarbete med Sif är detsamma som att upplösa HTF och låta medlemmarna söka medlemskap i Sif"
Det är fyra år sedan detta uttalande gjordes. Mentalt har det gått längre tid än så. Det var ju med Holger Eriksson i spetsen som HTF:s förbundsstyrelse beslöt att prioritera samarbetet med Sif i nästa avtalsrörelse. Det kan ha varit just den signal som gjorde att Sif:s ledning bedömde att tiden var mogen för frågan om förbunden skulle knytas ihop. När frågan väl var ställd är ett seriöst övervägande av samgående det naturliga steget.



Carl von Schéele, chefredaktör



Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.