Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Nej, jag har inga pengar...

Hur förklarar man för vännerna att man inte har råd med annat än vatten till sin kafékaka längre? Hur känns det att gå på middag när en röst i bakhuvudet påminner att man inte längre har råd att bjuda tillbaks i samma stil?<br />Anna Andersson berättar om omställningen från löntagare till arbetslös.<br />
Publicerad
- Det är som två olika liv, säger hon utan omsvep.
Anna Andersson är 33 år och bor själv i en central etta i en storstad. Hon har en stor vänkrets som, typiskt för sin ålder, har en förkärlek för att umgås på kafé. Hon och pojkvännen går också på en hel del parmiddagar där det blivit tradition att bjuda på god mat.
En ganska trivsam livsstil, med andra ord, tills den dag Anna blev arbetslös.
Hon hade tidigare jobbat i flera år med enklare administrativt arbete, men sedan bestämt sig för att höja sin kompetens med en eftergymnasial administrativ utbildning, med inslag av bland annat personaladministration, affärsekonomi och projektledning.
Två år och 100 000 kronor i studieskulder senare, upptäckte hon att det var väldigt ont om lediga jobb av det slag som hon utbildat sig till.
- Dessutom upptäckte jag att jag var underkvalificerad för de jobb som krävde högskoleutbildning och överkvalificerad för andra. Jag hade hamnat i ett slags vakuum.
Sedan sin examen har hon varit arbetslös i sammanlagt över två år, och sökt ungefär 400 jobb. Två gånger har hon fått arbetspraktik genom Arbetsförmedlingen. En gång ledde det till ett halvårs projektanställning som personaladministratör. Men sedan var hon åter utan jobb.
- Det största problemet tror jag är att jag är kvinna i barnafödande ålder. På de få intervjuer jag kommer till, får jag i stort sett alltid frågor om det här - mer eller mindre öppet.
Omställningen till det nya livet kom successivt.
- De första månaderna har man lite högre a-kassa, då är det inte så farligt. Sedan övertrasserar man sina konton hela tiden: "Jag ska ändå inte vara arbetslös så länge". Sedan börjar man nalla på sparpengarna. Det var först efter ett halvår som jag ändrade mina vanor ordentligt.
I hennes vanliga affär kunde hela månadens matbudget ryka på en enda gång. Så Anna fick börja handla på lågprisbutiker istället och välja billigare märken på allt.
- Jag är ganska matintresserad, och brukade unna mig färska champinjoner, lite godare lagrade ostar och färskpressad apelsinjuice.
Nu blev det istället burkchampinjoner, hushållsost och juicekoncentrat.
- ... och den juicen inte så god, så jag har slutat med juice helt. Jag väljer till och med bort ekologisk mjölk för att spara några kronor. Det handlar om småsaker som man inte tänker på annars. Jag letar ständigt rabatter och styrs mycket av vilka affärer de gäller i. Mitt liv kretsar numera kring att jaga småpengar. Något jag tidigare tyckte var helt absurt.
Pojkvännen har alltid haft jobb, så de gånger de själva ska bjuda hem folk på en godare middag är det alltid han som får betala för de flesta råvarorna.
På samma sätt är det han som får betala eller i alla fall sponsra om de ska åka någonstans eller hitta på något extra.
- Det är rätt påfrestande för ett förhållande när den ene är arbetslös. Man blir så otroligt beroende av en annan person. Det spelar ingen roll hur generös den människan är, till slut blir det ändå ett irritationsmoment.
Som arbetslös konstaterar Anna att man inte kan vara speciellt modemedveten. Men att det inte går att strunta helt i sitt utseende heller.
- Man måste ju ändå vara snyggt och propert klädd när man går på intervju. Och om man ska ha ett socialt liv kunna tacka ja till fester och middagar emellanåt.
Tidigare klippte hon sig var åttonde vecka och gillade att göra slingor ibland.
- Som arbetslös klipper jag mig högst var tredje månad. Slingor är inte riktigt aktuellt. Och så har jag bytt till en billigare frisör.
Kläder köper hon inte så ofta. I stort sett är det H&M som gäller. Och rea.
- Och så kollar jag alltid efter plagg där det saknas en knapp eller finns en fläck, vad som helst så man kan få den lite billigare. Nya strumpor och underkläder finns liksom inte.
Kafélivet har blivit betydligt mer komplicerat. De flesta av Annas vänner bor i olika delar av stan, så det brukade vara smidigt att sammanstråla i centrum.
- Nu finns det inte på kartan att lägga 50 kronor (eller mer!) på en fika. Antingen får jag välja något att dricka eller något att äta. Både ock blev för dyrt. Det är alltid extra krångligt att inte kunna vara med på samma villkor. Sånt gör att man drar sig.
Busskort för 510 kronor i månaden slutade hon köpa så fort hon blev arbetslös. Nu går hon istället. Det är en av fördelarna med den centrala lägenheten.
- Jag har många gånger tänkt på att flytta till något billigare. Men skulle jag bo utanför stan måste jag ha det där busskortet. Och så skulle jag kanske inte kunna gå hem själv på kvällarna.
Eftersom Anna har en gammal idrottsskada måste hon träna regelbundet för att inte få problem. Så gymkort kunde hon inte välja bort, men hon bytte till ett billigare ställe.
- Det är en ganska stor post ändå, men i gengäld får jag dra ner desto mer på annat.
Att gå till tandhygienist och ta bort tandsten som hon brukade, var bara att glömma.
- Det får faktiskt göra ordentligt ont innan jag ens går till tandläkaren. För då har man genast spräckt en eller två månaders budgetar.
Levnadsstandarden i sig är ändå inte så farlig, man överlever, tycker Anna, som är väl medveten om att det finns de som har ännu mindre att leva på. Men det är ansträngande för relationerna när man inte längre lever i samma ekonomiska värld som de omkring en.
Anna tror inte att folk i hennes omgivning fattar hur mycket arbetslösheten påverkar hennes liv.
- Jag tror inte ens att min pojkvän förstår fullt ut vilken press jag känner för att få det att gå ihop varje månad.
När kompisar frågar om hon ska följa med på olika saker måste hon ofta svara: "Nej, jag har inga pengar."
- Jag tror de kanske förstår den första halvan av vad det här innebär, men den sista halvan kan de inte sätta sig in i. När mina kompisar som har jobb "inte har pengar", har de alltid pengar kvar, eller sparade pengar. Men när jag inte har pengar, då är det verkligen noll.
Anna tycker det känns konstigt att höra folk säga att man borde sänka a-kassan, nu när arbetslösheten är hög.
- Det är ju nu den verkligen behövs! Jag får ju inte fler jobb för att man sänker ersättningen. "Men ta ett lågavlönat jobb då" säger en del. Men när jag har sökt sådana jobb som jag hade innan utbildningen har jag inte fått dem för att jag numera är överkvalificerad. Dessutom skulle jag med ett sånt jobb bli mindre attraktiv för de jobb jag ÄR utbildad för. Och som en bonus skulle min a-kassenivå drastiskt gå ner när vikariatet var över, vilket skulle sätta mig i en sämre sits än jag var innan.
För nio månader sedan fick Anna till slut ett vikariat som sekreterare.
- Det första jag gjorde var att köpa nya underkläder och strumpor!
Parallellt med arbetet läser hon nu kortare högskolekurser på halvfart. Och söker nya jobb. Men om hon inte får något, blir hon arbetslös igen efter jul.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.