Men det nya året börjar inte bra. När denna tidning når läsarna kan HTF ha medverkat till att Trygghetsrådet, det bästa hjälpmedel arbetslösa privattjänstemän har, tvingas försämra sin verksamhet.
Trygghetsrådets arbete regleras i det så kallade omställningsavtalet. Å ena sidan lovar tjänstemannafacken att vara positiva till avtalsturlistor när företagen tvingas göra nerdragningar. Å andra sidan betalar arbetsgivarna för Trygghetsrådets verksamhet via en avgift som beräknas på lönesumman.
Trygghetsrådet (TRR) ger dels omställningsstöd, som är olika åtgärder för att hjälpa tjänstemännen till nya jobb, dels avgångsersättning, som är ekonomisk utfyllnad under en period ovanpå a-kassan till 70 procent av lönen.
Omställningsstödet är mycket framgångsrikt. Efter fem år har 90 procent av berörda tjänstemän antingen ny anställning eller driver eget företag, visar statistik från TRR.
Pengarna från avgångsersättningen är förmodligen det som räddar många arbetslösa tjänstemäns ekonomi.
Nu har Trygghetsrådet ekonomiska problem, därför att arbetsgivarna betalar för låg avgift. Det finns redan flera förslag på försämrad avgångsersättning istället för att göra det naturliga - att höja avgiften i enlighet med omställningsavtalet. SIF-tidningen har slagit larm om de kraftiga försämringarna.
SIF-ordföranden Marianne Krantz säger till tidningen att det inte går att driva kravet på höjda avgifter. Anders Widlund, PTK:s kanslichef, bekräftar uppgiften för mig och säger att de i underhandskontakter med motparten fått beskedet.
En kontroll med arbetsgivarna visar dock att motståndet knappast är benhårt. Bo Sundén, Svenskt Näringsliv, säger att det inte är klart hur rådets ekonomiska problem ska lösas. Han känner inte heller till något nej i underhandskontakter med PTK. Dessutom är det de enskilda arbetsgivarförbunden som bestämmer över avtalen. Han borde veta, eftersom han är arbetsgivarrepresentant i TRR:s styrelse.
På Transportgruppen, en av HTF:s starkaste motparter, är Peter Jeppsson vd och ledamot i TRR:s styrelse. Inte heller Peter Jeppsson har diskuterat hur arbetsgivarna ställer sig till avgiftshöjning som lösning på rådets problem.
Men om arbetsgivarna denna gång säger nej till en avgiftshöjning skulle det inte vara första gången. Det har skett vid ett par tillfällen och då har Trygghetsrådet istället tvingats till nedskärningar. Vägran att höja avgiften har byggt på ett enda arbetsgivarargument: i lokala förhandlingar tvingas företagen ge extra förmåner till de uppsagda vid sidan av TRR:s insatser för att få fackets underskrift på avtalsturlistor. Företagen får betala två gånger för listan.
Ja, detta har inträffat, men är det vanligt förekommande? Nej, medger Peter Jeppsson.
Därmed blir arbetsgivarnas argument mot höjda avgifter svagt. Avgiften är inte heller betungande, utan är endast tre promille av lönesumman för tjänstemännen. För någon promille i höjning skulle TRR:s ekonomi gå runt. Det handlar om någon krona i ökning per tusenlapp i lönekostnad.
För ett företag som har lönekostnader på 200 000 kronor i månaden skulle höjningen endast kosta 200 kronor. Det är felräkningspengar!
Hur kan det gå så här? Svaret är att det beror på en enda person: Jan Peter Dukert, vice vd i Svenskt Näringsliv och ordförande i TRR:s styrelse. Han har på eget bevåg sagt nej till avgiftshöjning i underhandskontakter med PTK. Men kanske kunde facket ha synat hans kort, sett svagheten i dem och tagit bättre kamp för de arbetslösa.
Fotnot: Analysen skrevs den 17 januari. Den 21 januari, dagen efter tidningens tryckning, skulle TRR:s styrelse besluta om försämringarna. De var då redan aviserade på TRR:s hemsida.