Förra julen lade Manpower ned delar av sin verksamhet i Kristianstad. En av de som förlorade jobbet var HTF-medlemmen Mona Christensson, som blev arbetslös för första gången i sitt liv. Efter två månader med a-kassa och många sökta jobb fick Mona ett längre vikariat som handläggare på Försäkringskassan i Lund.
Men den nya tjänsten innebar inget ekonomiskt lyft. Förutom dyr och tidsödande pendling från Kristianstad tvingades Mona acceptera en grundlön på 17 500 kronor i månaden, det vill säga drygt 2 100 kronor lägre än på Manpower. 30 år i arbetslivet och massor av erfarenheter betalade sig inte.
-Jag blev förvånad när de nämnde lönen, jag trodde inte att man hade så dåligt betalt på försäkringskassan. Alla nyanställda fick samma lön, oavsett om man var 20 år och saknade arbetslivserfarenhet eller 48, som jag, med lång erfarenhet. Det tyckte jag var lite konstigt, säger Mona Christensson.
-Det är förstås aldrig kul att gå ner i lön och det var egentligen betydligt mer än två tusenlappar eftersom vi på Manpower jobbade mycket kvällar och helger och hade ob-tillägg på ungefär 1 000 i månaden.
Efter tre månader på försäkringskassan fick Mona en löneförhöjning med 400 kronor.
För Mona Christenssons del har villkoren försämrats gradvis under 2000-talet. På Telia, där hon arbetade under 26 år, hade hon en extra semestervecka, viss läkarersättning och förhållandevis generös kompensation för de obekväma arbetstider som det innebar att jobba inom teleföretagets kundtjänst. När Manpower tog över kundtjänsten 2002 fick Mona behålla sin grundlön, men de övriga förmånerna försvann.
Många av Monas före detta kollegor i Kristianstad befinner sig nu i samma osäkra situation.
-Av de som jag jobbat med sedan Teliatiden har knappt hälften fått något nytt jobb, men det är bara tre som fått tillsvidareanställning. För resten är det timanställningar och sommarvikariat som förlängts. Det är bara en person som har samma lön som tidigare, alla andra har fått gå ner, säger hon.
Mona poängterar att hon verkligen trivs med kollegor och arbetsuppgifter på försäkringskassan. För närvarande går hon och hoppas på att vikariatet ska omvandlas till en fast anställning eller åtminstone förlängas efter årsskiftet. Om Mona får fortsätta tror hon emellertid att det kommer att dröja flera år innan hon kommit upp i samma nivå som sin tidigare grundlön.
Mona Christensson är långt ifrån ensam om att tvingas gå ned i lön. Ny statistik från Trygghetsrådet TRR visar att allt fler tjänstemän som blivit uppsagda får sämre betalt på sin nya arbetsplats. Trots rådande högkonjunktur fick 36 procent av tjänstemännen gå ned i lön när de fick ett nytt arbete under första halvåret 2006, jämfört med 21 procent under motsvarande period förra året.
-Det beror på ett antal faktorer. En förklaring är att det fortfarande råder arbetsgivarnas marknad. Det är väldigt många som söker varje ledigt jobb och därför får tjänstemännen stå där med mössan i handen och acceptera de villkor som erbjuds, säger Carl-Gustaf Leinar, vd för TRR.
-En annan anledning är att många av de här tjänstemännen har blivit uppsagda från privata företag och går över till offentlig sektor där man generellt sett har lägre löner.
-Och en tredje förklaring är att bemanningsföretagen har börjat rekrytera mycket folk. I många fall har de blivit uppsagda från ett fast arbete och får nu sämre betalt på ett bemanningsföretag.
TRR:s undersökning, som omfattar 11 000 uppsagda tjänstemän, visar att åtta av tio har fått ett nytt arbete. Dock ökar andelen uppsagda tjänstemän som blir visstidsanställda. Sedan 2005 har antalet visstidsanställningar ökat från 27 procent till 41 procent.
-När vi har frågat förtagen varför de gör så här får vi en samstämmig bild. Många har gått igenom stora omställningar och vill inte hamna i övertalighet igen. Man litar inte riktigt på konjunkturen och bränd av tidigare neddragningar börjar man försiktigt, säger Carl-Gustaf Leinar.
- Ökningen av visstidsjobb är en allvarlig utveckling. De som skriver avtal bör tänka till så att vi inte får ett a- och b-lag på arbetsmarknaden. De bör åtminstone se till att visstidsanställda inte har ett sämre skydd och en sämre lönenivå än andra.
I dag omfattas till exempel inte visstidsanställda av TRR:s eller LO:s omställningsförsäkringar, trots att de är med och betalar dem.
TRR:s statistik visar dock att många visstidsanställningar så småningom leder till fasta jobb och man råder därför uppsagda tjänstemän att ta även dessa.
Ett nytt fenomen i sammanhanget är att fler män än kvinnor tappar i lön. Av männen fick 38 procent lägre lön mot 33 procent av kvinnorna. Motsvarande siffror för första halvåret 2005 var 20 procent av männen och 21 procent av kvinnorna.
-Det är anmärkningsvärt att det procentuellt är fler män än kvinnor som får en lägre lön. En välvillig tolkning skulle naturligtvis kunna vara att löneskillnaderna mellan män och kvinnor håller på att jämnas ut, men tyvärr sker det i så fall till priset av sänkta löner. Det är extra uppseendeväckande med tanke på den pågående högkonjunkturen, säger Carl-Gustaf Leinar.
TRR-chefen tror att fenomenet med visstidsanställningar kommer att bestå i framtiden eftersom arbetsgivare utnyttjar det väldigt hårt. Lönenivåerna kommer däremot långsamt att gå uppåt i takt med att arbetsmarknaden blir bättre och bättre.
Men den nya tjänsten innebar inget ekonomiskt lyft. Förutom dyr och tidsödande pendling från Kristianstad tvingades Mona acceptera en grundlön på 17 500 kronor i månaden, det vill säga drygt 2 100 kronor lägre än på Manpower. 30 år i arbetslivet och massor av erfarenheter betalade sig inte.
-Jag blev förvånad när de nämnde lönen, jag trodde inte att man hade så dåligt betalt på försäkringskassan. Alla nyanställda fick samma lön, oavsett om man var 20 år och saknade arbetslivserfarenhet eller 48, som jag, med lång erfarenhet. Det tyckte jag var lite konstigt, säger Mona Christensson.
-Det är förstås aldrig kul att gå ner i lön och det var egentligen betydligt mer än två tusenlappar eftersom vi på Manpower jobbade mycket kvällar och helger och hade ob-tillägg på ungefär 1 000 i månaden.
Efter tre månader på försäkringskassan fick Mona en löneförhöjning med 400 kronor.
För Mona Christenssons del har villkoren försämrats gradvis under 2000-talet. På Telia, där hon arbetade under 26 år, hade hon en extra semestervecka, viss läkarersättning och förhållandevis generös kompensation för de obekväma arbetstider som det innebar att jobba inom teleföretagets kundtjänst. När Manpower tog över kundtjänsten 2002 fick Mona behålla sin grundlön, men de övriga förmånerna försvann.
Många av Monas före detta kollegor i Kristianstad befinner sig nu i samma osäkra situation.
-Av de som jag jobbat med sedan Teliatiden har knappt hälften fått något nytt jobb, men det är bara tre som fått tillsvidareanställning. För resten är det timanställningar och sommarvikariat som förlängts. Det är bara en person som har samma lön som tidigare, alla andra har fått gå ner, säger hon.
Mona poängterar att hon verkligen trivs med kollegor och arbetsuppgifter på försäkringskassan. För närvarande går hon och hoppas på att vikariatet ska omvandlas till en fast anställning eller åtminstone förlängas efter årsskiftet. Om Mona får fortsätta tror hon emellertid att det kommer att dröja flera år innan hon kommit upp i samma nivå som sin tidigare grundlön.
Mona Christensson är långt ifrån ensam om att tvingas gå ned i lön. Ny statistik från Trygghetsrådet TRR visar att allt fler tjänstemän som blivit uppsagda får sämre betalt på sin nya arbetsplats. Trots rådande högkonjunktur fick 36 procent av tjänstemännen gå ned i lön när de fick ett nytt arbete under första halvåret 2006, jämfört med 21 procent under motsvarande period förra året.
-Det beror på ett antal faktorer. En förklaring är att det fortfarande råder arbetsgivarnas marknad. Det är väldigt många som söker varje ledigt jobb och därför får tjänstemännen stå där med mössan i handen och acceptera de villkor som erbjuds, säger Carl-Gustaf Leinar, vd för TRR.
-En annan anledning är att många av de här tjänstemännen har blivit uppsagda från privata företag och går över till offentlig sektor där man generellt sett har lägre löner.
-Och en tredje förklaring är att bemanningsföretagen har börjat rekrytera mycket folk. I många fall har de blivit uppsagda från ett fast arbete och får nu sämre betalt på ett bemanningsföretag.
TRR:s undersökning, som omfattar 11 000 uppsagda tjänstemän, visar att åtta av tio har fått ett nytt arbete. Dock ökar andelen uppsagda tjänstemän som blir visstidsanställda. Sedan 2005 har antalet visstidsanställningar ökat från 27 procent till 41 procent.
-När vi har frågat förtagen varför de gör så här får vi en samstämmig bild. Många har gått igenom stora omställningar och vill inte hamna i övertalighet igen. Man litar inte riktigt på konjunkturen och bränd av tidigare neddragningar börjar man försiktigt, säger Carl-Gustaf Leinar.
- Ökningen av visstidsjobb är en allvarlig utveckling. De som skriver avtal bör tänka till så att vi inte får ett a- och b-lag på arbetsmarknaden. De bör åtminstone se till att visstidsanställda inte har ett sämre skydd och en sämre lönenivå än andra.
I dag omfattas till exempel inte visstidsanställda av TRR:s eller LO:s omställningsförsäkringar, trots att de är med och betalar dem.
TRR:s statistik visar dock att många visstidsanställningar så småningom leder till fasta jobb och man råder därför uppsagda tjänstemän att ta även dessa.
Ett nytt fenomen i sammanhanget är att fler män än kvinnor tappar i lön. Av männen fick 38 procent lägre lön mot 33 procent av kvinnorna. Motsvarande siffror för första halvåret 2005 var 20 procent av männen och 21 procent av kvinnorna.
-Det är anmärkningsvärt att det procentuellt är fler män än kvinnor som får en lägre lön. En välvillig tolkning skulle naturligtvis kunna vara att löneskillnaderna mellan män och kvinnor håller på att jämnas ut, men tyvärr sker det i så fall till priset av sänkta löner. Det är extra uppseendeväckande med tanke på den pågående högkonjunkturen, säger Carl-Gustaf Leinar.
TRR-chefen tror att fenomenet med visstidsanställningar kommer att bestå i framtiden eftersom arbetsgivare utnyttjar det väldigt hårt. Lönenivåerna kommer däremot långsamt att gå uppåt i takt med att arbetsmarknaden blir bättre och bättre.
