I fem år blev han trakasserad och förföljd på sin arbetsplats, Svensk Bilprovning AB. Nu kräver Sandor 200000 i skadestånd.
Sandor, som egentligen heter något annat, hade jobbat på olika bilprovningsstationer i Göteborgstrakten i sex år när han kom till sin nuvarande arbetsplats 1994. Samma år fick de en ny chef. Det dröjde bara några månader innan Sandor hade klassats som ett problem.
Min chef följde efter mig hela tiden. Han sade Du ska veta att jag iakttar dig hela tiden, jag vet vad du gör här varenda sekund. När han inte hittade mig gick han och ryckte i toadörrarna och sparkade på dem som var låsta. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.
Företagets dataregister gjorde det möjligt för chefen att registrera produktiviteten. Han hävdade att Sandor stulit pengar från företaget genom att inte uppfylla produktionskravet. Sandor var snabb att begära en kopia av utdraget som chefen visade och har anmält registreringen till datainspektionen.
Under långa perioder var Sandor sjukskriven. Symptomen var relaterade till hans arbetssituation. Förutom att bokstavligen följa efter honom, utsatte chefen Sandor för främlingsfientliga uttalanden riktade mot såväl Sandor som hans familj. Han skällde ut Sandor inför kunder och arbetskamrater och nekade honom semester vid flera tillfällen. Att Sandor dessutom var fackligt arbetsplatsombud gjorde inte saken bättre.
I SIF:s stämningsansökan har juristen Helena Hedlund tagit upp att stationschefen betett sig olämpligt mot Sandor som fackligt ombud. Han har medvetet undanhållit arbetsrelaterad information och gjort uttalanden om att facket bara är till besvär.
Chefen tyckte inte om mitt fackliga arbete utan försökte motarbeta mig på alla vis. Till slut gav jag upp och avgick som arbetsplatsombud.
Sandor hävdar, liksom SIF:s jurist att företaget har brustit i sin skyldighet att upprätta en policy mot etnisk diskriminering och mot kränkande särbehandling.
Företaget säger att de gjort allt de kan men det stämmer inte. De har inte gjort ett dugg. Ingen har frågat mig hur jag mår.
I dag mår Sandor bra. Chefen har slutat och arbetskamraterna kan öppet visa sin sympati. Han ser Arbetsdomstolens prövning som en form av upprättelse.
I början skulle jag ha nöjt mig med en ursäkt och en symbolisk summa pengar. Men sedan när jag såg hur företaget avsade sig allt ansvar tänkte jag att jag ju har lidit både psykiskt och fysiskt. Jag har blivit kränkt och förlorat en massa pengar. Varför ska då jag vara så storsint?
Se även: Företaget borde ha gjort mer
LINDA SVENSSON© siftidningen 2001