- Nu måste jag förlåta dom, för min egen skull, säger Isabelle om den hjälporganisation som hon högaktade innan hon började jobba åt företaget Face2face.
Med guldkantade löften som "mycket goda förtjänstmöjligheter", "ett spännande, otraditionellt och flexibelt arbete" och "stora utvecklingsmöjligheter" lockas varje år tusentals arbetslösa ungdomar att bli så kallade eventsäljare, för att kränga saker eller medlemskap i ideella organisationer på gator, torg och i köpcentrum.
Och när man får jobba åt Rädda Barnen och SOS Barnbyar, som arbetar för andra barns rättigheter, så kan det kännas som om jobbet har en högre mening. Dessutom borgar ju dessa uppdragsgivare för att ens arbetsgivare är seriös.
Eller?
Kollega har granskat arbetsvillkoren för de unga som haft i uppdrag att ragga månadsgivare åt hjälporganisationerna. Vi möter tre ungdomar som hade oturen att nappa på ett jobb hos företaget Face2face.
De, liksom många andra ungdomar som jobbat åt Face2face, blev bara kvar i några månader innan de kastade in handduken och gick därifrån, mer eller mindre knäckta av de hårda arbetsvillkoren.
Isabelle tog jobbet därför att hon ville ha ett arbete med mening och gick med liv och lust in för att värva månadsgivare så att utsatta barn skulle få det bättre.
- Vi dog på soffan varje kväll. Ibland fick jag nästan panik när jag tänkte på alla timmar jag måste stå och sälja nästa dag, säger hon.
Sex månader efter att hon slutat försöker hon fortfarande förlåta den hjälporganisation hon arbetade för, eftersom hon egentligen tycker hon borde vara arg på Face2face.
- Men i och med att man inte har koll på hur den här försäljningen går till, så undrar man ju om de har koll på några andra saker. Så jag kommer aldrig mer att skänka pengar till dem, säger hon.
Trots att hon, och de andra ungdomarna, stått och sålt i tolv timmar varje dag, sex dagar i veckan, och lagt sin själ i arbetet, blev resultatet att de alla gick ekonomiskt back med många tusenlappar.
- Jag tänkte att så länge jag försöker så kommer jag att bli bättre. Men man ska vara medveten om att de bara vill tjäna pengar. Och de gör de genom att utnyttja unga. Jag gick back med 8 000 på de här två månaderna, säger Gustav.
- Jag gjorde av med 3 000 som jag sparat och 8 000 som jag fick av mamma. Till sist var jag så fattig att jag var glad att jag hade lite popcorn att äta till frukost, berättar Emilia.
Men, som en av Unionens ombudsmän säger, det ungdomarna fick skriva på var inget mindre än ett slavkontrakt. Sen kastades de in i ett slags Vilda Västern, där många lagar åsidosatts.
