Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Mari-Ann Krantz vs Anders Narvinger

Det enda positiva som hörts från arbetsgivarna i årets avtalsrörelse är signalerna från Almega, som vill komma överens med facket om spelregler för den privata tjänstesektorn motsvarande dem som gäller i industrins samarbetsavtal från 1997 och i IT-sektorn sen hösten 2003.
Publicerad
I övrigt är det dystert. När facken inom industrin presenterade sina avtalskrav i december svarade Teknikföretagens ordförande Anders Narvinger att det i princip inte finns några pengar att fördela. Individgarantier kunde facket glömma. Det var också uteslutet med låglönesatsningar, till exempel höjda lägstlöner. Nej också till ytterligare arbetstidsförkortning. Arbetsgivarna vill vidga begreppet ordinarie arbetstid och kunna beordra 50 timmars arbete på kvällar och lördagar.
Motparterna Sif, CF och Metall, som förhandlar för 300 000 anställda i tekniksektorn, hade sällan hört något så korkat. Deras satsning på höjda kvinnolöner - inom Sif skiljer det ett par tusen i månaden mellan könen -var inte ens nämnd. Arbetsmiljöavtal och obligatorisk företagshälsovård förbigicks också med tystnad. Ett yttrande om näringslivets skandalösa bonusar hade varit klädsamt i arbetsgivarnas maning till återhållsamhet för oss andra. Men icke!
När teknikföretagen återkom med ett preciserat bud i januari hade noll pengar växt till 0,7 procent första avtalsåret och 0,9 procent vardera under de följande två åren för tjänstemännen, något mer för metallarna. Men detta är en så kallad stupstock, om parterna misslyckas i de lokala förhandlingarna. För något centralt avtal med innehåll ska inte tecknas. Allt ska skötas i de enskilda företagen, helst öga mot öga mellan chef och medarbetare.
Sifordföranden Mari-Ann Krantz begriper inte hur det skulle gå till. Åtskilliga lönetvister går vidare till de centrala lönenämnderna. Många arbetsplatser saknar klubb. Utan ett tvingande centralt avtal i ryggen skulle medlemmarna inte ha mycket att hämta i lönesamtalet med chefen. Det skulle bli lättare att driva igenom sänkt lön.
Facken är inte motståndare till en ny treårig avtalsperiod. Sånt ger stabilitet. Men då måste nivåerna upp minst i klass med 2001 års uppgörelser. Teknikföretagen accepterade då potter om 2,1 procent första året följt av 1,8 respektive 1,6 procent. Totalt 5,5 procent plus att ytterligare pengar kunde falla ut i lönerevisionen varje år. Deras nu liggande bud är inte värt hälften av detta.
Varje tjänsteman garanterades förra gången 700 kronor på tre år. Då var konjunkturen vikande. Nu bjuder direktörerna 250 kronor, i gryningen till en konjunkturuppgång! Och dagens lägstlön på 12 650 skulle efter tre år vara uppe i 12 950 kronor, en höjning på 2,4 procent att jämföra med förra verkstadsavtalets tio procent. Sif kräver 14 000 redan i år.
Facken inom industrin anser att 3,5 procent i år är en ansvarsfull nivå, som inte hotar Sveriges konkurrenskraft. Arbetsgivarna hävdar att Tysklands lönekostnader bromsats. Men Tyskland bromsar från en högre nivå, och Sverige toppar produktivitetsligan i västvärlden.
I slutet av februari kommer ett flertal arbetsgivarorganisationer att ha visat korten. Då är det bara en dryg månad kvar tills de största avtalen löper ut. Enligt industriavtalets regler måste då de opartiska ordförandena gripa in. De bör fokusera på kvinnolönerna och lägstlönerna.
BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.