Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Mari-Ann Krantz om JämO-kritik: Arbetsgivarna tar inte sitt ansvar

Publicerad

Mari-Ann Krantz om JämO-kritik:
"Arbetsgivarna tar inte sitt ansvar"

Det är inte kollektivavtalen som är dåliga. Det är arbetsgivarnas tolkning av dem. Det säger SIF:s ordförande Mari-Ann Krantz som svar på JämO:s kritik från förra veckan.

I sin årliga skrivelse till regeringen går JämO Lena Svenaeus till angrepp mot den svenska modellen.
- Man hyser en nästan religiös tilltro till kollektivavtal. I stället borde man titta på hur lönesättningskriterierna är formulerade och arbeta med avtalstexterna, sade Lena Svenaeus.
Mari-Ann Krantz underkänner JämO.s bedömning av fackens vilja att ställa till rätta löneskillnader.
- Jag håller med om att det är något som går snett vid lokala förhandlingar. Jag tror att det i första hand är hanteringen av de lokala avtalen. Arbetsgivarna använder de så kallade processavtalen fel, de läser bara siffrorna. Man vägrar läsa texterna trots att vi lägger ned en oerhörd energi på att få dem rätt. Arbetsgivarna har inte tagit sitt ansvar.
- Jag tycker att JämO skjuter väl mycket mot facken och inte mot arbetsgivarna som ändå är de som sitter på pengarna.
De båda är överens om att lagen bör skärpas för att lättare komma åt lönediskriminering. JämO har försökt i Arbetsdomstolen att fälla arbetsgivare men det är svårt.
- Det är bra att JämO tar upp det här.
JämO varnar även för att anställda med barn riskerar att hamna utanför löneförhandlingarna under sin tid som föräldralediga, och att detta främst rör kvinnor som ju fortfarande är de som tar ut merparten av ledigheten.
- Där tror jag att avtalet som SIF tecknat med Ericsson är ett positivt exempel som kan få efterföljare. Det är ett avtal som i praktiken ger män och kvinnor samma möjligheter att vara hemma med barn.
Mari-Ann Krantz vill även rikta uppmärksamheten mot alla de kvinnor vars arbetsuppgifter är på väg att försvinna. Många av SIF:s medlemmar är kvinnliga kontorister som ligger i riskzonen.
- Det är en tickande bomb. Vi har dåliga arbetsgivare som inte ser till att kompetensutveckla sina kvinnliga anställda och se till att de får en uppgift även i framtiden. Vi ser att många kvinnor drabbas av uppsägningar och att de är övervägande äldre.

LINDA SVENSSON © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.