Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Många hindras byta jobb

Publicerad

Inom IT-branschen har konkurrensklausuler blivit vanligare. Det är ett sätt för arbetsgivarna att låsa fast medarbetarna i det egna företaget. Men många av avtalen är oskäliga, säger Kicki Larsson, ombudsman på SIF i Borås.

- De IT-företag jag stött på har samtliga anställda oavsett position konkurrensklausuler inskrivna i avtalen. Många gäller i 12 eller 24 månader. Men om man säger upp sig måste man ju kunna försörja sig under den tiden, säger Kicki Larsson.
Konkurrensklausuler innebär att en anställd som säger upp sig inte kan ta jobb hos en konkurrent eller arbeta med samma produkter hos en ny arbetsgivare. Klausulen har varit ett sätt att hindra anställda från att sprida företagshemligheter.
- Det var lättare förr när det handlade om att man inte fick ta med sig kundregister eller orderböcker, men på IT-företagen sitter ju kunskapen i huvudet på de anställda. Och om man vill sluta på ett IT-företag går man ju ofta vidare till ett nytt, säger Kicki Larsson.
Det hon framför allt upprörs över är att avtalen ofta är ensidiga – arbetsgivaren ställer krav på den anställde, men presterar inget i gengäld.
- Det är klart att man kan ha konkurrensklausuler, men då ska arbetsgivaren vara beredda att betala. Till exempel genom att betala lön den tid den tidigare anställde hindras jobba. Det finns exempelvis ett avtal från 1969 som rekommenderar att arbetsgivaren ska betala ut mellanskillnaden i lönen för en anställd som säger upp sig, och går till ett lägre betalt jobb på grund av en konkurrensklausul. Få arbetsgivare, och få kollegor, känner till det här avtalet, säger Kicki Larsson.
Avtalen ska vara skäliga, tycker hon. Det gäller också övertidsersättningen. Att skriva bort den i anställningsavtalen blir allt vanligare även i de lägre löneklasserna.
- Företagen tjänar mycket på det här, säger Kicki Larsson.

CARITA ANDERSSON© siftidningen 2000

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.