Det är en bitande kall februaridag och snön ligger tjock på Christer Adlers villatak i Läby. Vägen ut till landsvägen är knappt plogad, men Christer behöver inte bekymra sig om det. Medan hans grannar och alla vi andra måste masa oss till våra arbeten, oavsett väder och vind och oframkomliga vägar, kan Christer stanna hemma och mysa i värmen från de två hundarna Busan och Mowgli och den värmefläkt han nyligen installerat .
Christer Adler är lyckligt uppsagd. En ordsammansättning som säkert kan sticka i ögonen på många ofrivilligt arbetslösa, men för Christer är det så. Han har sällan varit så tillfreds med vardagen som just nu.
Därmed inte sagt att han är arbetsskygg.
- Jag brukade säga att varje morgon få sätta fötterna i golvet och åka till ett arbete - det är lycka.
Christer Adler har varit med om många sådana mornar. Han började arbeta inom bokhandelsbranschen redan som 14-åring och har sett branschens uppgång och fall. På 80-talet var han butikschef med ansvar för tre butiker. Sedan dess har han upplevt stegvisa neddragningar, fått lönesänkning, blivit av med arbetsuppgifter och gått in i den där ökända väggen.
För bara en kort tid sedan var han en av tre "inventarier" på jobbet och trodde därför aldrig att han skulle kunna bli av med sitt jobb, trots att det glunkats om nya nedskärningar.
- Vi var orörbara trodde vi.
Men icke. Två av dem som jobbat där längst skulle bort, hade arbetsgivaren bestämt. Men istället för att ta strid för sitt jobb, valde Christer Adler, när den första chocken lagt sig, att se möjligheterna med uppsägningen. Faktum var ju att han inte mått särskilt bra på sitt jobb en tid.
Ombudsmannen Thomas Fahrenholz fixade så Christer fick ett års arbetsfri uppsägningstid, plus ersättning för både sparad semester och uppsägningsårets semester.
-Det är så fantastiskt vad Thomas gjort för mig. Han har varit ett så otroligt stöd, säger Christer Adler lyriskt.
-Thomas fick mig att inse att det här var min chans att landa och må bra. Är man utvilad ser man saker och ting på ett helt annat sätt än om man är utarbetad.
Fast det är svårt att förstå att Christer skulle vara utvilad nu. Han kallar sig tusenkonstnär och när han beskriver allt han håller på med numer, så undrar man hur han någonsin haft tid att arbeta. Han går fortfarande upp sex varje morgon, precis som vanligt.
- Det är viktigt att man inte försoffar sig. Sedan finns det hundra och en saker att göra, förkunnar han.
- Jag tror att man ska byta arbetsplats efter 7-10 år för att förnya sig och få nya intryck om det inte händer något nytt på det gamla jobbet. Jag ångrar lite att jag inte tog det här steget tidigare, men då hade jag inte samma förutsättningar som nu. Nu har jag ingen press på mig att jaga jobb på ett år och jag behöver inte ta vad som helst.
Han är inte orolig över framtiden. Han fyller 58 i sommar, men är övertygad om att det finns ett jobb därute med hans namn skrivet på sig, när pengarna från uppgörelsen tar slut.
-Jag är tillförlitlig arbetskraft som inte behöver ta ledigt för att vabba. Jag vill absolut jobba, är flexibel och låser mig inte vid en arbetsuppgift som tilldelats mig - det finns ingen arbetsuppgift som är för skitig eller jobbig för mig.
- Och skulle det värsta scenariot inträffa, att jag inte får något jobb, kan jag klara mig ändå trots de nya a-kassereglerna. Jag bor och lever billigt och har inte många år kvar till pensionen.