Från början var de cirka 90. Nu finns åtta avtal kvar att förhandla. Fyra av dem hoppas Unionen få till före sommaren. Av dessa är ett, Revision och konsult, knepigt. Här tvistar man bland annat om arbetstidsfrågor.
Medan de flesta av de senare årens avtalsrörelser har varit ganska lugna, i alla fall utåt sett, blev det betydligt turbulentare den här gången. Vid flera tillfällen tog Unionen till strejkvapnet, bland annat mot ett antal flygbolag, Bilprovningen och vissa tidningsföretag.
På flyget rörde sig striden om arbetstiderna. Annars har oenigheten med arbetsgivarna mest handlat om lön i olika former. Antingen har arbetsgivaren motsatt sig att samtliga anställda ska vara garanterade lönehöjning, eller så har man inte velat betala ut de pengar som avsattes för kompetensutveckling i förra avtalet.
Inför avtalsrörelsen krävde Unionen 3,7 procents påslag per år och en lägsta garanterad löneökning på 560 kronor. Till slut landade man på 2,6 procent plus 0,2 procent för den uteblivna kompetenssatsningen. Lägstlönegarantin varierar mellan 300 och 395 kronor beroende på avtalsområde.
Dessutom hade Unionen en mängd andra krav, exempelvis satsningar på ökad jämställdhet och företagshälsovård. Av dem syns dock inte mycket i avtalen.
- På vissa områden har det blivit förändringar i de allmänna villkoren, men de flesta avtal centrerade sig kring lönefrågor, konstaterar Unionens biträdande förhandlingschef C-G Hjort som dock anser att det även i korta avtal måste gå att få till andra förbättringar än dem som gäller lönen.
- Men vi hoppas på längre avtal. När de är korta som nu tär de på organisationen, inte bara hos oss utan också motparten.