Lönelyft åt alla och mindre övertid
Kortare arbetstid, höjda reallöner och kompetensutveckling är de stora frågorna för SIF i avtalsrörelsen.
SIF vill att som mest 100 timmar övertid per år ska ersättas med pengar. Resten ska tas ut som ledighet. Tillsammans med de övriga facken som undertecknat industriavtalet, Civilingenjörsförbundet, Industrifacket, Metall, Pappers, Livs, Skogs&Trä, kräver SIF 15 timmars arbetstidsförkortning per år.
Det kravet kan dock påverkas av ett kommande regeringsförslag.
Blir det en lag om arbetstidsförkortning med en dag per år under fem års tid kommer kraven i en annan dager, säger SIF:s ordförande Mari-Ann Krantz.
Arbetstidsfrågan kommer då inte att ha samma tyngd.
Det är viktigt med ett snabbt beslut i frågan. Annars kommer osäkerheten att finnas kvar i avtalsrörelsen.
SIF, liksom de övriga industrifacken, diskuterar lönelyft på 3 procent, utöver arbetstidsförkortningen som beräknas kosta 0,8 procent.
Andra lönekrav som industrifacken vill driva är höjda lägst- och semesterlöner.
Kompetensutveckling är ett område som SIF anser är extra viktigt, enligt Krantz.
Det avtal som träffades 1998 var i grunden bra. Problemet är att man inte har träffat lokala avtal om kompetensutveckling ute på företagen som det var tänkt. Därför måste avtalet förses med en tvingande regel, exempelvis en veckas kompetensutveckling för alla anställda. Det kan bli olika för olika branscher.
SIF:s utgångspunkt är att det ska bli ett ettårigt avtal.
Men vi låser oss inte för det. Längden är inte avgörande, det som är viktigt är att de tunga frågorna är lösta. Jag tycker att det treåriga avtal som vi haft har gett viss stabilitet.
NIKLAS HALLSTEDT © siftidningen 2000
