EG-domstolen är EU:s domstol. I domar tolkar den EG-rätten, den europeiska gemenskapens rättsregler som medlemsländerna ska följa eller ta in i sina lagar. I Lavaldomen vägde den arbetskraftens fria rörlighet mot strejkrätten till skydd mot lönedumpning och underkände Byggnads blockad mot lettiska Laval i Vaxholm.
EG-domstolens politiska roll i utvecklingen av EG-rätten har blivit tydligare - inte minst genom Lavaldomen, skriver Unionens och LO:s jurister Mattias Landgren och Claes-Mikael Jonsson på Svenska Dagbladets debattsida den 17 april. Enligt deras mening har EU juridifierats och ett fåtal jurister bakvägen fått oproportionerligt stor makt på bekostnad av lagstiftares.
I EU stiftas lag av medlemsstaternas regeringar i ministerråd tillsammans med det direktvalda parlamentet.
Med dagens 27 medlemsländer blir det svårt att formulera lagar som alla staterna kan enas om. Det leder till en än mer allmänt hållen lagstiftning och större utrymme för värderingar när rättsakterna tolkas. Domarnas bakgrund i vitt skilda rättstraditioner - flera medlemsstater är nyblivna demokratier - får då stor betydelse.
Mattias Landgren och Claes-Mikael Jonsson kritiserar mot den bakgrunden sättet att utse domarna, var och en nominerad av sin regering utan sådan granskning, utfrågning och offentlig debatt som när nya domare i USA:s högsta domstol med motsvarande befogenhet utses.
Kanske mest anmärkningsvärt är enligt de fackliga juristerna att vi medborgare inte har någon möjlighet att se vilka alternativ och avvikande uppfattningar som finns, eftersom EG-domstolen talar med en röst och inte tillåter några avvikande meningar.
Andra parter, exempelvis facket, med direkt intresse av utgången i ett mål, har ytterst begränsade möjligheter att yttra sig i EG-domstolen. Insynen i pågående mål är obefintlig.