Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Lavalmålet visar EG-domstolens brister"

Lavalmålets utgång visar att EG-domstolens arbete och sättet att utse domare bör ändras. Jurister har fått mer politisk makt än lagstiftare, hävdar Unionens och LO:s jurister i en debattartikel.
Bengt Colling Publicerad

EG-domstolen är EU:s domstol. I domar tolkar den EG-rätten, den europeiska gemenskapens rättsregler som medlemsländerna ska följa eller ta in i sina lagar. I Lavaldomen vägde den arbetskraftens fria rörlighet mot strejkrätten till skydd mot lönedumpning och underkände Byggnads blockad mot lettiska Laval i Vaxholm.

EG-domstolens politiska roll i utvecklingen av EG-rätten har blivit tydligare - inte minst genom Lavaldomen, skriver Unionens och LO:s jurister Mattias Landgren och Claes-Mikael Jonsson på Svenska Dagbladets debattsida den 17 april. Enligt deras mening har EU juridifierats och ett fåtal jurister bakvägen fått oproportionerligt stor makt på bekostnad av lagstiftares.

I EU stiftas lag av medlemsstaternas regeringar i ministerråd tillsammans med det direktvalda parlamentet.

Med dagens 27 medlemsländer blir det svårt att formulera lagar som alla staterna kan enas om. Det leder till en än mer allmänt hållen lagstiftning och större utrymme för värderingar när rättsakterna tolkas. Domarnas bakgrund i vitt skilda rättstraditioner - flera medlemsstater är nyblivna demokratier - får då stor betydelse.

Mattias Landgren och Claes-Mikael Jonsson kritiserar mot den bakgrunden sättet att utse domarna, var och en nominerad av sin regering utan sådan granskning, utfrågning och offentlig debatt som när nya domare i USA:s högsta domstol med motsvarande befogenhet utses.

Kanske mest anmärkningsvärt är enligt de fackliga juristerna att vi medborgare inte har någon möjlighet att se vilka alternativ och avvikande uppfattningar som finns, eftersom EG-domstolen talar med en röst och inte tillåter några avvikande meningar.

Andra parter, exempelvis facket, med direkt intresse av utgången i ett mål, har ytterst begränsade möjligheter att yttra sig i EG-domstolen. Insynen i pågående mål är obefintlig.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.