Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Låt vissa byar dö

Publicerad

SIF:s regionchef i Norrbotten:
"Låt vissa byar dö"

Behåll transportstödet, slopa arbetsgivaravgifter och låt byar och samhällen självdö. Det är Christer Ejderbergs, SIF:s regionchef i Norrbotten, recept för ökad tillväxt i glesbygdsområden.

I torsdags träffades representanter för Sveriges mål 6-områden i Rosenbad. Christer Ejderberg som representerar SIF och TCO i Norrbotten kommer med radikala lösningar.
- Det är ingen hemlighet att vi har kommuner där befolkningsmängden är på en sådan låg nivå att den kommunala servicen inte går att upprätthålla. Det är en myt att kommunal beskattning ska klara efterfrågan på barnomsorg, äldrevård, skola och så vidare. Jag tror att vi måste koncentrera verksamheten till starkare stödpunkter. Har vi en annan uppfattning måste vi ändra regionalpolitiken och aktivt pumpa in pengar i samhällen som har en kraftigt ålderstigen befolkning. Vi måste vända flyttströmmen och det tror jag inte är möjligt. Då skulle vi ha varit igång långt tidigare.
Ejderberg menar att hans uttalande inte är så kontroversiellt som det först kan verka.
- Vi har ett tillväxtavtal där vi pekar ut näringar och branscher som är värda att satsa på. Det innebär att vi indirekt pekar ut områden som inte är värda att satsa på. Det är konsekvensen av den regionalpolitik vi för i dag. Om vi satsar helhjärtat i den riktningen är jag säker på att det kommer att finnas färre orter kvar om 20 år. Det är inget konstigt.
Men han lämnar samtidigt öppet för andra lösningar. Det är med dagens system han ser det omöjligt att låta hela Sverige leva. Folk lämnar glesbygden för att bo och arbeta där utsikterna för arbete är som bäst.
- Ingen blir gladare än jag om nedgången vänds till uppgång, men då krävs det att byborna själva aktivt kommer med nya företagsidéer med en viss teknisk nivå som krävs i dag. Då råder det inget tvivel om att det kommer att satsas regionalpolitiska medel.

LINDA SVENSSON © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.