Visst kan det verka onödigt för det fåtal som har en stark ställning på arbetsmarknaden, men för de flesta av våra arbetskamrater och medlemmar är detta en mycket viktig fråga. Inte minst på alla små arbetsplatser inom HTF, där anställda kan ha svårt att hävda sin rätt. Lägstalönerna hindrar inte löneutvecklingen som det ibland påstås, utan garanterar tvärtom individen en lägsta tänkbara lön.
Därför var det med bestörtning och stor förvåning vi läste ett uttalande i Lön&jobb nr 5/05, där en medarbetare inom HTF hävdade att förbundet anser att lägstalönerna inte längre behövs! Det är särskilt oroande eftersom liknande signaler tidigare har kommit från tjänstemän inom HTF.
Våra erfarenheter är tvärtom att tydliga lägstalöner i kollektivavtalen är en första förutsättning för att våra medlemmar i HTF inte ska utlämnas åt arbetsgivarnas godtycke. Speciellt i tider med hög arbetslöshet, när arbetsgivarna kan välja och vraka bland hundratals sökande till få lediga platser och arbetsförmedlingarna jagar arbetslösa med blåslampa för att ta vilka jobb som helst till vilka villkor som helst. Vi vet också att i många nya branscher, som inte haft dessa lägstalöner, har arbetsgivarna utnyttjat detta faktum till ibland skamligt låga nivåer.
Nej tack, vi vill inte återgå till gamla tiders löneförhandlingar där den anställde ska tvingas stå med mössa i hand inför en arbetsgivare som sitter med alla trumf. Vi vill inte släppa lös "vilda-västern-stämningar" som innebär att starkaste mannen vinner (för kvinnor lär knappast vinna på det).
Snart är det dags för nya stora avtalsförhandlingar inom våra branscher. HTF:s lönepolicy, antagen vid kongressen 1997, poängterar betydelsen av lägstalönerna och att de borde höjas.
Vi är övertygade om att frågan fortfarande är aktuell och kommer att prioriteras!
Claes Wärner, ordförande Östgötaavdelningen
Anne Thelander, ordförande Stockholmsavdelningen