Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Kvinnors arbetslöshet tas inte på allvar"

Kvinnors arbetslöshet döljs då den officiella statistiken helt saknar siffror över deltidsarbetslöshet, visar en rapport från Arbetslivsinstitutet.
Publicerad
- Att siffror saknas gör att kvinnors arbetslöshet marginaliseras. Uppfattar man något som ett problem skaffar man sig kunskap om det, men det har man inte gjort här, säger professor Anita Nyberg på Arbetslivsinstitutet.
I den svenska officiella statistiken finns bara undersysselsatta, där ingår både heltids- och deltidsarbetande. Ändå är de deltidsarbetslösa fler än de heltidsarbetslösa. En beräkning visar att 156 200 kvinnor är deltidsarbetslösa och 37 000 män. Av de 14 042 som anmälts heltidsarbetslösa till Sif:s a-kassa är 7 743 deltidsarbetslösa, 73 procent av dem är kvinnor.
- Den stora gruppen arbetslösa är deltidsarbetslösa kvinnor som vill arbeta mer. Många mår inte bra och de har dåliga inkomster. Vi måste tänka på kvinnor som försörjare, de behöver heltid och pengar, säger Anita Nyberg.
Vanligast är deltidsarbetslösheten inom vård, omsorg, handel och kommunikationer. Under de senaste tio åren har andelen deltidsarbetande kvinnor minskat. Äldre deltidsarbetande kvinnor går i pension och ersätts av yngre heltidsarbetande. I dag arbetar 35 procent av kvinnorna deltid och 65 procent heltid. Samtidigt blir det allt vanligare att män arbetar deltid och framför allt att de väljer deltid för att trappa ner innan de går i pension.
Tydligt är också att det finns ett samband mellan kort arbetstid och kort utbildning. Deltidsarbete är också vanligare bland utomnordiska medborgare än bland svenska.
- Deltidsarbetslöshet anses inte lika allvarligt som heltidsarbetslöshet. Men det är svårare att åtgärda. Det är lättare för de heltidsarbetslösa att skola om sig eller flytta. Men deltidsarbetslösheten är inte ett individuellt problem, arbetsorganisationen måste förändras, säger Anita Nyberg.

CHRISTINA SWAHN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.