Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kvinnor får sämre stöd vid psykisk ohälsa

Män är mer nöjda än kvinnor med hur arbetsgivaren förebygger och hanterar psykisk ohälsa, visar en undersökning.
- Det kan vara ett tecken på att insatserna främst utgår från mäns behov, säger Rickard Bracken, projektledare för kampanjen Hjärnkoll som står bakom studien.
Ola Rennstam Publicerad 6 mars 2013, kl 13:25

Psykisk ohälsa, som till exempel depression och utmattningssyndrom, är i dag den vanligaste orsaken till sjukskrivning. När kampanjen Hjärnkoll frågade 1 000 tjänstemän om deras erfarenheter i ämnet visade det sig att det finns stora skillnader kring vilket stöd män och kvinnor upplever sig ha fått. Fyra av tio män med erfarenhet av psykisk ohälsa ansåg att arbetsgivaren hanterat deras situation väl, jämfört med endast tre av tio kvinnor. Samtidigt anger kvinnor att de har mer kunskap om var de ska finna stöd vid psykisk ohälsa.
- Arbetsgivare har mycket att vinna på att se till att både män och kvinnor nås av insatser för att förebygga och hantera psykisk ohälsa, säger Rickard Bracken.

Undersökningen visar också att fler män tar del av viktiga friskfaktorer i arbetslivet som exempelvis ett öppet diskussionsklimat och delaktighet i beslutsprocesser. Totalt 68 procent av männen upplever att arbetsklimatet är sådant att de fritt kan säga vad de tycker, att jämföras med 60 procent av kvinnorna. 51 procent av männen känner sig delaktiga i beslut som fattas på jobbet mot 40 procent av kvinnorna.

Enligt Hjärnkolls studie har en av fyra egen erfarenhet av psykisk ohälsa. 25 procent av dem anser att deras arbetsgivare hanterade situationen dåligt.
- Arbetsgivare behöver anstränga sig mer för att säkerställa arbetet för bättre psykisk hälsa i arbetslivet samt att arbetet omfattar både män och kvinnor. Vi från kampanjen Hjärnkoll bistår arbetsplatser med kunskaper om hur man kan förebygga psykisk ohälsa och hur man kan agera när den väl uppstår, säger Rickard Bracken.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.