Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Krav på yttrandefrihet för privatanställda

Publicerad

Krav på yttrandefrihet för privatanställda

Inom den offentliga sektorn har anställda meddelarskydd – arbetsgivaren får inte efterforska vem som kan ha lämnat uppgifter till pressen. Anställda i det privata har inte det skyddet, något som bland andra SIF vill ändra på.

Alla medborgare har yttrandefrihet enligt grundlagen. För privatanställda kan dock rätten att till exempel blottlägga missförhållanden på arbetsplatsen krocka med lagen om företagshemligheter och lojalitetsplikten. Den så kallade meddelarfriheten finns inte rättsligt skyddad i svensk lag.
- Jag ställer mig bakom en lagstiftning, det är oerhört otillfredsställande att inte veta var gränsen går för vad man kan säga och inte säga, säger SIF:s chefsjurist Eva-Helena Kling.
Rädslan att öppet kritisera sin arbetsgivare finns där, även om en tredjedel av SIF-medlemmarna enligt en undersökning anser att det blivit lättare att framföra kritik och förslag de senaste tre åren. För dem som inte vågar är det främst rädslan att på ett eller annat sätt straffas för sin öppenhet som avhåller dem från att säga vad de tycker. Mobbning, utfrysning och i värsta fall omplacering eller uppsägning kan drabba den som kritiserar sin arbetsgivare.
Hos de privatanställda tjänstemännen upplevs det dock inte så svårt att säga vad man tycker. En orsak skulle kunna vara att man arbetar närmare företagsledningen och har ett naturligt forum för samtal. Trots det anser både statsvetare och jurister att rätten att fritt meddela sig med pressen måste regleras i lag.
- Men lagstiftnning kan aldrig komma åt att folk straffas för att de blivit lite "knepiga". Det är väldigt viktigt att chefer skapar ett öppet klimat på arbetsplatsen, sade Eva-Helena Kling vid ett seminarium om yttrandefrihet för privatanställda.
En annan viktig fråga enligt Eva-Helena Kling är de anställdas integritetsskydd. I dag vet vi att arbetsgivaren inte har rätt att avlyssna telefonerna, men hur det är med e-post och Internet är oklart i dag.

LINDA SVENSSON © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.