Årets avtalsrörelse har inneburit fler och mer omfattande arbetstidsförkortningar. Facket är nöjt, men på Konjunkturinstitutet varnar man för de samhällsekonomiska effekterna.
SIF:s nya avtal innebär i regel en dags kortare arbetstid varje år. Och allt fler fackförbund kräver att deras medlemmar ska få jobba mindre. Men Ingemar Hansson, generaldirektör på Konjunturinstitutet (KI), menar att arbetstidsförkortningen kan innebära ett hot mot bland annat den offentliga servicen.
- Om man förkortar arbetstiden blir den totala arbetsinsatsen lägre. Och då minskar produktionen. Hushållens nettoinkomster sjunker på lång sikt liksom skatteintäkterna. Det gör det svårare att upprätthålla offentlig service.
SIF:s ordförande Mari-Ann Krantz medger att det kan ligga något i det resonemanget, men menar att det finns helt andra aspekter att ta hänsyn till.
- Kostnaderna för alla våra medlemmar som jobbar ihjäl sig måste tas med. Det finns många tjänstemän som är sjukskrivna i månader, kanske år. Arbetstidsförkortning är en bra affär för alla eftersom man då kan hålla folk friska och i arbete, säger hon.
I en rapport från förra året skriver KI, som då utgår från en lagstiftad arbetstidsförkortning, att kostnaden för företagen skulle bli stor eftersom timlönerna sannolikt skulle öka väsentligt när de heltidsanställda arbetar kortare tid. Men om arbetsmarknadens parter själva kommer överens om arbetstidsförkortning hålls lönerna förmodligen tillbaka något i förhandlingarna.
- Min uppfattning är att arbetstidsförkortning ska ske i första hand genom avtal mellan parterna, säger Mari-Ann Krantz.
LINDA SVENSSON© siftidningen
