Ett exempel på den könssegregerande arbetsmarknaden är att långt fler kvinnor än män jobbar inom den offentliga sektorn och den kompetens dessa kvinnor har kan vara svårt att använda till att starta ett eget företag, påpekar doktoranden Andreas Mångs som skrivit avhandlingen.

- Den offentliga sektorn har ju historiskt sett varit väldigt reglerad jämfört med det privata näringslivet, där många män exempelvis jobbar som hantverkare bland vilka många börjar som anställda elektriker eller snickare för att snart bli egna företagare, säger han.

- Sedan styr ju våra normer och könsroller också hur arbetsmarknaden ser ut i övrigt, exempelvis att kvinnor i betydligt högre utsträckning jobbar deltid än män, därför att de traditionellt haft huvudansvaret för barnen och hushållet.

- Och sådana föreställningar vi kan ha, som att företagare är män liksom att det är mer okej att en man låter sitt arbete gå före familjen än att en kvinna gör det, spelar också roll i sammanhanget. Och som det är i dag, då många kvinnor stannar hemma längre med barnen och lägger mer tid på dem, så fördröjs också starten som företagare för många kvinnor. Eller att de skjuter upp den i all evighet.

I sin studie har Andreas Mångs funnit att företagare lägger ned mycket mer tid på sitt arbete än anställda. Medan exempelvis företagande kvinnor i genomsnitt jobbar mer än 45 timmar i veckan gör bara sju procent av de anställda kvinnorna det.

- Eftersom både kvinnor och män vet om att man jobbar mycket mer som egen företagare så har man ofta uppfattningen att det blir jättesvårt att kombinera det med familjelivet, vilket också kan vara en förklaring till varför så få kvinnor startar eget. Men det finns ett helt batteri med andra tänkbara förklaringar också.

Vad betyder det för samhället att inte fler kvinnor är företagare?

- Om vi har en massa kvinnor som faktiskt vill bli företagare och skulle vara duktiga på det så är det inte bara en förlust för individen utan också en välfärdsförlust för samhället. Företagandet i sig hänger inte ihop med hög tillväxt men innovatörskap liksom entreprenörskap i form av lyckade företagare gör det, eftersom det gör att samhället hela tiden går framåt. Och i och med att vi har en låg andel kvinnor som är företagare så borde det finnas en betydligt större tillväxtpotential där än bland männen, som vi alltså går miste om som det ser ut nu.

Vad borde göras?

- Jag tror att man skulle tjäna på att minska riskerna när man går från en anställning till ett företagande och då fortsätta harmoniera socialförsäkringarna så det blir mer likt att vara företagare. Min studie visar att man ofta jobbar på lite mer udda tider som företagare och då skulle en annan åtgärd kunna vara att samhället ser till att det finns barnomsorg på mer udda tider.

- Men sedan handlar det så klart också vi måste jobba med de normer och den ojämlikhet som råder och då också jobba med barn från tidig ålder och exempelvis visa på duktiga företagarkvinnor som goda föredömen.

Bland Unionens egenföretagarmedlemmar var 33 procent kvinnor vid det senaste årsskiftet.