För Ewa Dahlqvist var det som att vinna högsta vinsten på lotteri när hon fick vikariatet som konferensvärdinna på AFA Försäkring i Stockholm. 
Ewa kom snabbt in i jobbet. Arbetskamraterna var trevliga, tempot högt och hon tyckte att hon gjorde bra ifrån sig.

Allt hade varit perfekt om det inte varit för hennes chef. Han var en aning för familjär, tyckte Ewa som inte låtsades om hans klumpiga sätt.
Först ett år senare gick det upp för Ewa att han hade gått över gränsen från första stund.

- Jag upplevde det inte som trakasserier i början, han var mest bara pinsam.

Om de åkte hiss kunde han skämta om att hissen skulle stanna och "hoppsan vad mycket skoj de skulle kunna hitta på, hon och han".

Ewa fortsatte att inte låtsas om. En dag gick han för långt.

Som konferensvärdinna hade Ewa ett eget kök på AFA, det var hennes och ingen annans kontor. Ville man prata med Ewa knackade man på hennes dörr. Vid ett tillfälle stod hon framåtböjd och plockade ur diskmaskinen. Plötsligt öppnades dörren och hon hör chefen utbrista:

"Men herregud Ewa, du måste ju tänka på oss karlar när du står med din sexiga rumpa i vädret så där. Det kan ge oss stående problem".

Sen försvann han snabbt och Ewa stod kvar. Överrumplad, arg och kränkt.

- Jag kände mig våldtagen av min chef i mitt "eget" kök. Den dagen tappade jag respekten för honom.

Ewa började ignorera honom. Gick omvägar för att inte möta chefen i korridoren. Obehagskänslan växte.

Chefen valde samma taktik. Ewa upplevde det som att han straffade henne för att hon hade avvisat honom, han visade tydligt att Ewa inte längre var önskvärd på hans avdelning. Hon blev inte kallad till möten eller gemensamma fikastunder. När hon bad om hjälp fick hon inget svar. Men hon fick mer och mer arbetsuppgifter.

Vid ett tillfälle saknades utrustning till ett av konferensrummen som samtliga har namn efter olika fågelarter. Hon mejlade chefen och fick till svar att hon kunde leta i rummet "sädesskvättaren".

Hon fick ytterligare e-post med sexuella undertoner. E-post som Ewa sparade.

Trots chefen ville Ewa vara kvar på sin arbetsplats. När kvinnan som Ewa vikarierade för slutade sökte hon tjänsten. Hon trodde att chanserna trots allt skulle vara goda att få bli permanent konferensvärdinna. Men jobbansökningarna kom bort enligt Ewa, som tror att det hade med chefens ogillande att göra.

- Det är lätt att vara efterklok, men jag hoppades hela tiden att jag skulle få ett fast jobb och då biter man inte handen som föder en. Jag höll tyst i onödan, jag borde förstås vänt mig till personalchefen, säger Ewa som istället anmälde chefen till Diskrimineringsombudsmannen, DO, när hennes anställning upphörde i mars förra året.

DO ansåg att det rörde sig om sexuella trakasserier och bestämde sig för att stämma arbetsgivaren som i sin tur menade att ord stod mot ord. Men e-posten var tydliga bevis vilket ledde fram till en förlikning. Ewa fick 100 000 kronor som plåster på såren.

Pengarna ger henne en viss upprättelse men viktigast av allt var att DO lyssnade och trodde på henne, säger hon idag.

Ewa har tillfälligt lämnat Stockholm och vistas nu i sin barndomsstad i Dalarna. Här finns få arbeten men ett lugn hon behöver. Ewa tar en dag i taget och är flera erfarenheter rikare. Som att det finns de som lyssnar. Bara man säger ifrån. Vilket hon borde ha gjort på en gång.

- Jag tillät mig att bli förnedrad för att jag hoppades på ett fast jobb. Men jag tänker aldrig mer tolerera en sådan behandling. Ingen ska någonsin få trampa på mig igen.