Att stapla olika typer av visstidsanställningar på varandra för att kunna ha en flexibel bemanning är minst sagt vanligt inom public service-bolagen som gör allt för att slippa tillsvidareanställa sin personal. Andreas är en av dem som hamnat i visstidskarusellen på Sveriges Television. Under drygt fem år gick han på en mängd korta anställningskontrakt som förlängdes med kort varsel.

- Det var tre månader hit och ett halvår dit, programanställningar och projektanställningar. Mitt jobb löpte på med samma uppgifter och arbetstider men anställningen aldrig blev permanent. Det finns ingen anledning att inte tillsvidareanställa efter fem år. Jag kände mig utnyttjad av att hela tiden gå och vänta och hoppas på att få förlängt, säger han.

Andreas stortrivdes på Sveriges Television från första stund men arbetsgivarens trixande med kontrakten bidrog till en ambivalent känsla inför uppgifterna.
- Jag hade småbarn och bostadslån att betala, man vill visa att man är oumbärlig. Man står där med mössan i hand, rädd för att de ska välja någon annan eller ta in någon från ett bemanningsföretag om man är kritisk. Samtidigt så fick alla turer mig att tappa geisten för jobbet. Vissa gånger blev jag lovad förlängt och så blev det plötsligt jättebesvärligt, då blev man frustrerad, vilket gick ut över min familj.

Efter en omorganisation fick Andreas tillfälle att söka om sin tjänst, och lyckades då knipa en tillsvidareanställning. Efter två år på fast mark märker han en tydlig skillnad.
- Jag är lugnare och tryggare, det är stor skillnad. I vissa situationer gjorde jag ett sämre jobb tidigare bara för att jag gick omkring med en så stor osäkerhet.

Han tycker att Unionens nya avtal som gör det möjligt med visstidsanställningar i tre år under en femårsperiod är ett steg i rätt riktning.

- Tre år är en längre period. Om jag hade fått så långa kontrakt under perioden jag inte var fast anställd hade det känts mycket bättre.

Andreas heter egentligen något annat.