Likheten är väl inte slående, men jag kan ändå inte undgå att tänka på Icander när jag skakar hand med Kenneth Bengtsson, koncernchef på Ica och ordförande i Svenskt Näringsliv.

Icander och Monica lanserades på bred front som Icas ansikten utåt ungefär samtidigt som en tonårig Kenneth Bengtsson började som säckhjälp på Ica i Ljungby.

På de 30 år som gått sedan dess har mycket hänt. Icander tycks begraven, säckhjälpen har blivit vd och koncernchef och Ica har vuxit förbi konkurrenterna med god marginal.

På huvudkontoret i Solna vimlar det av anställda, mest unga slår det mig.

- Vi har satsat medvetet på unga. När jag blev koncernchef så bestämde jag mig för att ha två assistenter. Jag har en traditionell som sköter min kalender och så vidare, och så en tjänst som är tidsbegränsad, där jag ville ge unga en mer operativ roll. Det är en kombination av utbildning och arbete. Vi är inne på sjätte rundan nu, och alla de tidigare är chefer i dag. Jag brinner för att se unga förmågor växa ut, säger Kenneth Bengtsson.

När han i maj förra året tillträdde som ordförande i Svenskt Näringsliv var det som den förste representanten för handeln. Och sin roll i Ica behåller han parallellt med förtroendeuppdraget.

- När jag fick förfrågan gjorde jag tydligt att om man ville ha en person som lägger lika mycket tid som min företrädare så är den personen inte jag.

Söker man efter pressklipp om Kenneth Bengtsson finner man snart en stor andel handlar om arbetsrätten. Eller snarare dess brister. Enligt Bengtsson är det en av medlemmarnas prioriterade frågor, tillsammans med kostnadstrycket för företagare och kompetensförsörjning.

- Arbetsrätten och las är i regel inget problem i stora företag där man har en väl fungerande fackklubb. Men i små företag är den ett våtvarmt omslag.

- Jag träffade en bilhandlare som har nio anställda. Hon berättade för mig att hon inget hellre vill än att anställa några personer till, men hon vågade inte. Så länge hon har färre än tio anställda kan hon använda sig av undantagsreglerna i las, men går hon över tio så kan hon inte det. Och hon är väldigt beroende att ha folk med rätt kompetens. Det kan vara fem förlorade arbetstillfällen. Om inte las är en begränsning i det fallet så vet jag inte vad.

Hur vill du ha det i stället?

- Jag vill inte avskaffa lagen om anställningstrygghet, men jag vill modernisera den. Att anställa och behålla anställda utifrån kompetens stärker företagens konkurrenskraft, vilket är oerhört viktigt. Annars finns risken att kineserna och turkarna konkurrerar ut oss.

- Det är märkligt att vi anställer folk utifrån kompetens, men när vi ska säga upp gör vi det utifrån anställningstid. Vi har tidernas bästa ungdomsgeneration, den mest välutbildade och den mest beresta. Vi måste hitta sätt att ta tillvara detta.

Det finns rapporter som visar att det är en myt att det är las som kostar unga jobbet. Att det snarare handlar om tidsbegränsade anställningar och provanställningar.

- Jaa... Det känns som las är en fråga som konsulter har tjänat miljoner på. Men så länge ingen räcker upp handen och säger att dagens huvudavtal är bra kommer jag att fortsätta verka för att få till ett nytt.

För två år sedan kollapsade förhandlingarna om ett nytt huvudavtal för svensk arbetsmarknad. Tanken var att man skulle förnya det gamla Saltsjöbadsavtalet från 1938. Arbetsgivarnas främsta önskan var en reviderad arbetsrätt. Men för det fick de inget gehör ansåg de, och lämnade förhandlingsbordet. Nu har LO och Svenskt Näringsliv enats om att försöka igen.

Samtidigt ligger fack och arbetsgivare i startgroparna för en ny avtalsrörelse. Inom industrin har man enats om en tidplan som innebär att tjänstemän och arbetare följs åt tidsmässigt. I förra avtalsrörelsen var det Unionen och Sveriges Ingenjörer som tecknade det första avtalet, vilket skapade stor frustration hos bland annat IF Metall, som hellre sett att man väntade in varandra. Men Kenneth Bengtsson tror inte det var sista gången vi såg en otraditionell avtalsrörelse.

- Det var en signal på att allt inte kommer att vara så statiskt. Jag tror att vi kommer att få se fler prov på historiska uppgörelser.

Förra avtalsrörelsen visade också en historiskt sett unik samordning på arbetsgivarsidan. Plötsligt hade de anammat den fackliga devisen "tillsammans är vi starka". Och Kenneth Bengtsson vill se mer av den varan.

- Vi vill hålla ihop och vi vill att industrin går först. Industrin är fortfarande ryggraden i svensk ekonomi, även om det sker en väldig tillväxt inom handeln och tjänstenäringen. Sedan måste varje bransch ta hänsyn till sina förutsättningar. Jag tror väldigt starkt på lokal lönebildning. Men det är i drömmarnas värld någon gång i framtiden som det kan bli verklighet.