Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

" I dag har jag nytta av mina erfarenheter som bipolär"

Vissa dagar går livet i moll och livsglädjen känns fjärran. Andra dagar är kreativiteten på topp och euforin Ulrika Nilssons bästa vän. Livet med bipolär sjukdom har varit en berg och dalbana.
Lina Jonsson Publicerad 2 juni 2010, kl 12:54

Eter 23 år bosatt i en av världens metropoler, New York, bestämde sig Ulrika Nilsson för att det var dags att packa väskorna och flytta hem. Det var en omvälvande tid. Sverige var sig inte likt och Ulrika saknade sina vänner och blev deprimerad.  

- Det var som att landa på månen. Alla mina barndomsvänner var borta och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tillslut kände jag inte någon glädje i någonting och fick svårt att ta mig upp om morgonen.

Depressionen varade i flera månader men när sommaren kom började hon se små ljusglimtar i vardagen. Hon började träffa folk, gick på fester och trivdes ganska bra på sitt jobb som fritidsledare. Men mitt i sommaren hände någonting. Glädjen blev euforisk och det blev svårt att kontrollera humöret. Festnotan gick inte längre på några hundra utan flera tusentals kronor.

- Jag hade ett kreditkort som jag övertrasserade med tiotusentals kronor. Jag sprang på fester och pratade med alla, och gav ut mitt telefonnummer till helt okända människor. Men inte ens då ringde någon varningsklocka. Ingen ifrågasatte mitt beteende förrän det blev rättegång om de pengar jag spenderat. Då sade min morfar: Det är något som är fel. Hon är sjuk

Vändpunkten 

Men det skulle dröja länge innan Ulrika Nilsson fick någon diagnos. Vändpunkten skedde en varm sommarkväll i hennes mammas sommarstuga. Ulrika var manisk och utom räckhåll för kontakt. När hon slog sönder ett fönster och skar sig så illa att blodet rann ringde mamma och syster polisen.

- Jag minns att jag var så arg. Jag tänkte varför ringer de polisen? Vill de mig så illa? Men tänk själv vilken syn det måste varit, med blod och glasskärvor överallt. Jag hade förmodligen gjort samma sak.

De kommande nio veckorna spenderades på Södersjukhusets psykavdelning. Därefter väntade en återhämtning och små, små steg tillbaka till livet. Ulrika började äta Litium, en medicin som tar udden av sjukdomen. De värsta svackorna försvann. Manin upphörde helt.

Trots att Ulrika varit borta från arbetslivet i långa perioder så har hon nästan alltid haft ett jobb. Reaktioner från arbetskamrater och chefer som känt till hennes sjukdomsbild har varierat, och i dag är hon väldigt försiktig med vem hon berättar sin historia för.

- På många jobb har de tyckt att jag är modig som berättar. Men sedan finns de förstås dem som tar avstånd. Det ligger så mycket värdeladdat i ordet psykiskt sjuk.

I dag arbetar Ulrika som samordnare och utbildningsansvarig på Riksförbundet för social och mental hälsa. Ett jobb hon fick via Arbetsförmedlingens arbetsträning.  

- Jag stormtrivs. Och här får jag ju faktiskt nytta av mina erfarenheter som bipolär. De personer jag kommer i kontakt med dagligen tycker att det är skönt att prata med en person som har varit med om samma sak och som kan relatera till de känslor man kan uppleva som manodepressiv.

 Bättre på att se varningssignalerna

Men även om Ulrika har arbetskamrater som förstår och uppskattar henne i dag vill hon inte låta sjukdomen bli en del av arbetet.

- Nej, jag tror att det är viktigt att man kommer ifrån sin sjukdom även om man jobbar på ett ställe som jag. Annars skapas lätt ett "vi och dem", " de förstår oss inte" och så vidare, och det är farligt.

Om framtiden vill Ulrika Nilsson inte säga så mycket. Sjukdomen kommer och går. Bara för några veckor sedan hade hon ett skov. Men i dag är hon mer uppmärksam på sin kropp och ber om hjälp så fort hon känner att något är på gång.

- Att sova är a och o för mig. Känner jag att sömnen försvinner är det en tydlig varningsklocka. Den unga Ulrika hade låtit skovet gå och blivit sämre, men jag har lärt mig hantera det. Och lärt mig leva med sjukdomen.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.