Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

HTF och SIF går samma i nytt förbund

HTF och Sif har beslutat att försöka bilda ett nytt förbund, som kommer bli det ledande facket i näringslivet. Det nya förbundet kan vara i verksamhet redan i januari år 2008.<br />
Publicerad
Både HTFs och Sifs förbundsstyrelser fattade enhälliga beslut om att gå vidare och utforma ett förslag till nytt förbund. Styrelserna höll sedan ett gemensamt möte för att diskutera målet med detnya förbundet. Det blir det näst störta facket på svensk arbetsmarknad efter Kommunal inom LO.
Redan till sommaren ska ett förslag till struktur för det nya förbundet finnas klart. Förbundsstyrelserna kom överens om att tillsätta flera arbetsgrupper för att snabbt forcera frågan.
Målet är att HTF:s kongress i början av oktober ska kunna fatta beslut om att bilda det nya förbundet och strax efteråt kan Sif fatta sitt beslut på en extrainkallad kongress.
-I båda styrelserna underströk vi att det är två förbund som tillsammmans skapar något nytt. Det är alltså inget av förbunden som går upp i det andra, säger Holger Eriksson, ordförande i HTF.
-Det har uttryckts på flera håll i HTF, till exempel när jag träffat avdelningsstyrelser, att man inte vill ha någon långhalning, utan tempotska vara högt.
Redan i början av april kommer de båda styrelserna träffas igen för att diskutera hur man ska beskriva visionen och mål för det nya förbundet.
-Det underlag vi hade för vårt beslut bekräftade vad vi redan trodde, nämligen att det finns stora vinster med ett samgående. En samlad organisation gör oss starkare på de arbetsgivarområden där båda förbunden finns, vi blir en annan röst i samhället och det naturliga förbundet för privata tjänstemän i näringslivet. Förbundet blir också den stora aktörer i tjänstesektorn.
Sif:s ordförande Mari-Ann Krantz ser många möjligheter i ett förbund som kommer att organisera en halv miljon tjänstemän, men hon ser samtidigt att det kan leda till identifikationsproblem för enskilda medlemmar.
-Därför är det positivt att vi ska utreda lite bredare och djupare medlemsnyttan med ett nytt förbund. Vi kommer om förslaget går igenom att bli det ledande förbundet på den privata sektorn, säger hon.
Hon bedömer att det nya förbundet får stora resurser för att knyta till sig expertis och utveckla bra service som sker nära medlemmarna. Hon betonar också att med den utveckling som sker i tjänstesektorn finns all anledning för de båda förbunden att göra något tillsammans.





Nytt förbund blir överlägset starkast

Sif:are och HTF:are skulle kunna få ett fackligt medlemskap med överlägset innehåll jämfört med andra förbund. Det kan bli resultatet om de båda förbunden slås samman. Den optimistiska slutsatsen finns i en rapport till de båda förbundens styrelser.



Det nya förbundet skulle få mycket god ekonomi. Enligt Siftidningen är marknadsvärdet på Sif:s tillgångar är kring 9 miljarder. HTF har någon miljard kronor. Ett nytt storförbund skulle kunna använda sin goda ekonomi till att utveckla tjänster som andra fack inte har möjlighet att ta efter. Andra förbund skulle inte ha råd, konstaterar rapportskrivarna.
Det är Karin Fristedt i HTF och Nils-Åke Carlsson i Sif som fick uppdraget att ta fram ett underlag om de båda förbunden. Det var basen när styrelserna fattade beslutet om att gå vidare och ta fram ett förslag till samgående.
Utredarna ser flera positiva möjligheter för ett nytt förbund. Det skulle inte bara kunna behålla nuvarande medlemsgrupper. När allt fler arbetstagare har högskoleexamen skulle det nya förbundets stora resurser kunna göra det attraktivt för akademiker. Idag är det en grupp som ofta väljer att organisera sig i ett yrkesförbund i SACO, även om de lika väl kan välja ett TCO-förbund.
En annan iakttagelse är att det nya förbundet skulle kunna attrahera grupper som idag har dåligt facklig representation. Det är till exempel ekonomer, projektledare och konsulter.
Bland de positiva möjligheterna är det nya förbundet också skulle kunna stärka den lokala närvaron ute i landet. Med närmare 1000 anställda och god ekonomi är detta möjligt, enligt rapporten.
De två utredarna ser också hur det nya förbundet skulle kunna arbeta med både individer och grupper. Förutom traditionell facklig verksamhet - som förhandlingar om villkor och löner - kan förbundet genomföra branschbevakning och ge stöd i individens karriär och kompetensutveckling.
De båda utredarna skrev tre rapporter och deras slutsats blev sedan en rekommendation till förbundsstyrelserna att försöka åstadkomma en sammanslagning av förbunden.
En stor del av arbetet utgörs av en analys av medlemsnyttan i ett storförbund. Utredarna konstaterar att en sammanslagning inte direkt och omedelbart förändrar medlemsnyttan på lokal nivå, utom på företag där båda förbunden redan finns. Istället tror de att ökad medlemsnytta mer kommer att synas på avdelningsnivå och nationell nivå.
Med fler medlemmar i varje avdelning ökar möjligheterna att bedriva verksamhet, ha utbildningar och bygga nätverk. På nationell nivå kan förbundet bli facket för tjänstemän i privat sektor och det ledande facket i tjänstesektorn. Och på internationell nivå ökar förbundets inflytande i de fackliga internationalerna.
Fristedh och Carlsson identifierade tio områden som kan ge ökad medlemsnytta. De skriver att fler kan få kollektivavtal, färre behöver byta fack när de byter arbetsgivare, förmågan att företräda medlemmarna mot arbetsgivarna ökar och demokratin kan utvecklas genom lokala nätverk.
De ser också faror vid en sammanslagning: Det kan bli svårare för medlemmar att identifiera sig med det större förbundet. Det finns också en risk för att medlemmarna känner att de kommit längre från inflytande och att de som bestämmer sitter allt längre bort. Det nya förbundet riskerar att bli för stort, säger utredarna också.
När utredarna granskar HTF:s och Sifs verksamheter och omgivning är slutsatsen att de båda förbundens verkligheter blir mer lik än vad den tidigare varit, eftersom industrin blir mer integrerad i tjänstesektorn. Sif var tidigare storföretagens förbund, men har blivit allt mer likt HTF med många medlemmar på mindre företag.







Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.