kollega.se logotyp
Sök
Arkiv

HTF kräver bättre villkor i uthyrningbranschen

Publicerad

HTF kräver bättre villkor i uthyrningbranschen

Höj lönegarantin till 100 procent och låt de anställda få betalt vid utbildning! Kravet från HTF är tydligt.

De anställdas lönevillkor inom personaluthyrningsbranschen måste förbättras. Därför säger HTF upp avtalet med Tjänsteföretagens Arbetsgivarförbund för en omförhandling av reglerna om den omstridda lönegarantin på 75 procent.
- Om företagen vill bli tagna på allvar ska de också behandla sina anställda på ett sjysst sätt och ge dem full ersättning när de blir utan uppdrag, säger Liisa Ödén Vento, HTF:s förhandlingschef.
Hon påpekar särskilt effekten av när det är många röda dagar som i maj månad då lönen blir extra låg.
- Ingen kommer med bästa vilja upp i en heltidslön den månaden, säger hon.
Att de anställda ska ha betalt för utbildning som sker utanför arbetstid, är ett annat av HTF:s krav.
- Vi föreslår att företagen de dagar de anställda inte får något uppdrag alls eller endast halva dagar, utnyttjar den tiden till att skicka dem på kurser och utbildning – med full lön. Rent praktiskt kan det bli vissa problem, men på något sätt ska det gå att ordna, fortsätter hon.
Närmare detaljer om förslag och yrkanden, kommer att tas på avtalskonferensen i mitten av maj.
Isa Skoog, SIF:s förhandlingschef, stöder HTF:s krav helhjärtat:
- Det är rättmätiga anspråk. Varför ska anställda inom personaluthyrningsbranschen ha reducerade löner när inga andra har det? De ska absolut ha en 100-procentig lönegaranti, säger hon.
Även förslaget att kompetensutveckla personalen de dagar de är utan jobb, tycker hon är en "utmärkt idé". Själva avtalet med Tjänsteföretagens Arbetsgivareförbund, har SIF däremot inte så mycket att göra med.
- Uthyrningsbranschen är HTF:s område och "minerad" mark, så det är lite känsligt om vi lägger oss i. Den växande skaran SIF-medlemmar som jobbar inom branschen borde därför egentligen gå över till HTF, avslutar hon.

CATHARINA BURSTRÖM TUNESTAD © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Läs även