Tre barn har sovit bredvid varandra i den och det ser obekvämt och trångt ut men faktum är att man sover mycket gott i den. För att leka med Hasse Alfredssons påstående att livet är som en påse; jo men livet är också som en hängmatta, det ser trångt och obekvämt ut men är riktigt mysigt..
Jag använder hängmattan alltför sällan, men den senaste tiden har jag legat mycket i den och tänkt. Jag hittade Tove Janssons Muminbok "Sent i november" i bokhyllan och med hängmattan, mumintankar och ett stearinljus skulle vem som helst förlora sig i funderingar. Den första funderingen är given: Varför gör vi inte mer av det vi mår bra av? Varför finns det inte fler hängmattor i tillvaron? Jag vet att det är en barnslig fundering när många måste springa från det ena till det andra för att hinna med, men frågan är just därför angelägen. Att hitta enkla och genomförbara former för avslappning och tid för fundering är mycket viktigt. Att bli lite strategisk i så motto att jag väljer intryck är också klokt. Hellre Mumindalen än actionfilmer!
Att under några timmar bli världsfrånvänd och återvända till mina mentala smultronställen ger åtminstone mig kraft. Jag vaknade ur mina mumintankar med en mer cynisk fundering. Lösning på ett problem leder alltid till ett annat problem! Så är det alltid och den sanne pessimisten skulle säga: "Jodå, lös du din stress med att ligga i hängmattan. Det är bara det att efteråt kommer du att få ta tag i allt du försummat under tiden och nu har du ännu mer bråttom!"
Man kan se livet så att det alltid kommer att handla om olösta problem. Saker man måste ta itu med och ta ställning till. I stunder av tvivel, stress och svårmod kan det bli en källa till verklig nedstämdhet men i bra perioder är det något vi lever med och till och med trivs med.
I min hängmatteklokhet tänker jag att det kloka man kan göra är att byta sina knepiga problem mot mer angenäma. Att lyckats med konststycket att inse att livet består av olösta problem men samtidigt se att det inte är något problem. Alltför ofta känns det som om konflikter, stress, och andra sorters kriser kommer som en blixt från klar himmel. Det gör det så att säga värre att vi i allmänhet är dåligt förberedda på att omständigheterna kan jäklas med oss. Vore vi förberedda kunde vi bli bättre på att lösa problem. Vi skulle ha en lösningsfilosofi som var mycket bättre än den vi tillämpar när vi blir överraskade. Det finns några geniala tumregler som den amerikanske terapeuten Imsoo Kim Berg utvecklat om problemlösning. Den första är; om det inte är trasigt laga det inte. Det gäller verkligen att tänka efter om det är ett problem eller om det kommer att lösa sig av sig självt. Den andra regeln är; om lösningen inte fungerar gör inte om det. Det kan ju låta självklart men jag vet inte hur ofta jag hört; "Nu har vi tagit upp det på konferensen 15 gånger och inget händer så nu tar vi upp det igen". Nej, säger jag, gör inte det. Hitta på något nytt! Den tredje regeln är; om det fungerar gör mer av det. Tricket är att inventera vad som fungerar och göra mer av det. Hur jag löser problemet att det blir mer att göra efter att jag slöat i hängmattan? Jag vänder mig om och blundar.
Ulf Lager
Jag använder hängmattan alltför sällan, men den senaste tiden har jag legat mycket i den och tänkt. Jag hittade Tove Janssons Muminbok "Sent i november" i bokhyllan och med hängmattan, mumintankar och ett stearinljus skulle vem som helst förlora sig i funderingar. Den första funderingen är given: Varför gör vi inte mer av det vi mår bra av? Varför finns det inte fler hängmattor i tillvaron? Jag vet att det är en barnslig fundering när många måste springa från det ena till det andra för att hinna med, men frågan är just därför angelägen. Att hitta enkla och genomförbara former för avslappning och tid för fundering är mycket viktigt. Att bli lite strategisk i så motto att jag väljer intryck är också klokt. Hellre Mumindalen än actionfilmer!
Att under några timmar bli världsfrånvänd och återvända till mina mentala smultronställen ger åtminstone mig kraft. Jag vaknade ur mina mumintankar med en mer cynisk fundering. Lösning på ett problem leder alltid till ett annat problem! Så är det alltid och den sanne pessimisten skulle säga: "Jodå, lös du din stress med att ligga i hängmattan. Det är bara det att efteråt kommer du att få ta tag i allt du försummat under tiden och nu har du ännu mer bråttom!"
Man kan se livet så att det alltid kommer att handla om olösta problem. Saker man måste ta itu med och ta ställning till. I stunder av tvivel, stress och svårmod kan det bli en källa till verklig nedstämdhet men i bra perioder är det något vi lever med och till och med trivs med.
I min hängmatteklokhet tänker jag att det kloka man kan göra är att byta sina knepiga problem mot mer angenäma. Att lyckats med konststycket att inse att livet består av olösta problem men samtidigt se att det inte är något problem. Alltför ofta känns det som om konflikter, stress, och andra sorters kriser kommer som en blixt från klar himmel. Det gör det så att säga värre att vi i allmänhet är dåligt förberedda på att omständigheterna kan jäklas med oss. Vore vi förberedda kunde vi bli bättre på att lösa problem. Vi skulle ha en lösningsfilosofi som var mycket bättre än den vi tillämpar när vi blir överraskade. Det finns några geniala tumregler som den amerikanske terapeuten Imsoo Kim Berg utvecklat om problemlösning. Den första är; om det inte är trasigt laga det inte. Det gäller verkligen att tänka efter om det är ett problem eller om det kommer att lösa sig av sig självt. Den andra regeln är; om lösningen inte fungerar gör inte om det. Det kan ju låta självklart men jag vet inte hur ofta jag hört; "Nu har vi tagit upp det på konferensen 15 gånger och inget händer så nu tar vi upp det igen". Nej, säger jag, gör inte det. Hitta på något nytt! Den tredje regeln är; om det fungerar gör mer av det. Tricket är att inventera vad som fungerar och göra mer av det. Hur jag löser problemet att det blir mer att göra efter att jag slöat i hängmattan? Jag vänder mig om och blundar.
Ulf Lager
