Snön har fallit i Bastuträsk. Kylan letar sig in under kläderna men frågar man ortsborna säger de att det är ovanligt varmt för årstiden. Termometern kan visa 30 minusgrader och först då nyper det rejält i kinderna.
Det finns säkert de som skulle uppleva orten med ca 300 invånare som ödslig. Och det som är ödsligt är också ensamt.

Men Vanja Degerman håller inte med. Här i Bastuträsk är ingen ensam. Här har man koll på varandra. Det kan vara räddaren i nöden när man blir ensam på riktigt.

- Jag är född här och för mig finns ett skyddsnät här som jag inte hade klarat mig utan, säger Vanja och får tårar i ögonen.

På omänskligt kort tid förlorade hon sina föräldrar och man. Hon blev änka och två pojkar förlorade sin pappa. Då fångade Bastuträsk upp henne i sitt nät och livet gick vidare på något märkligt vis.

Gemenskapen på orten mildrade sorgen, precis som jobbet som enda anställd på Korpen i Bastuträsk. I snart 15 år har hon aktiverat medlemmarna med bland annat bingo, motionspromenader, innebandy och volleyboll.

Men Korpens tillvaro har varit och är hotad och därmed också Vanjas jobb. För hur kan man motivera en stor förenings existens på en liten ort?

- Föreningslivet är viktigt, särskilt på en liten ort. Den håller bygden vid liv. Det måste finnas aktiviteter så att man inte behöver åka flera mil för att spela innebandy. Och alla kan inte springa, vi finns här så vem som helst kan komma in och dricka en kopp kaffe, säger Vanja.

Eller kanske väva. För Korpen i Bastuträsk har en mysig vävstuga som ligger vägg i vägg med föreningens kansli. Vävstolarna står tätt ihop. Ivern går att ta på bland kvinnorna som skapar löpare, mattor och disktrasor med flinka händer. Vissa pratar mycket, andra väver under tystnad men alla njuter av att vara en del av gemenskapen. Sånt märks.

Korpens mål är motion, friskvård och rekreation. Varför skulle inte vävning vara en del av det tänkte Vanja när hon bestämde sig för att bredda verksamheten för några år sen.

- Vävning är bra för hjärnan och dessutom avstressande, säger Vanja bestämt och får medhåll från damerna i lokalen som menar att vävning nog kan klassas som motion för visst känns det i armarna.

Men förslaget möttes av motstånd, vad hade vävning med friskvård och Korpen att göra var det många som frågade sig. Motståndet fanns främst på länsnivå och det irriterade Vanja. Hon ogillar när större städer talar om vad en mindre ort behöver. Man måste ju jobba där man står menar Vanja.

Så Vanja kämpade, skrev brev, ringde och tjatade. Jo, hon är envis och tjurig erkänner hon, hade hon inte varit det skulle hon vara arbetslös.
Envisheten lönade sig, Vanja vann och nu vävs det flitigt i Bastuträsk. Hon tänker fortsätta att smida planer för Korpen och invånarna på hemorten men det är kärva tider.

- Bidragen blir färre, samtidigt som allt blir dyrare. Vårt kansli hyrs förhoppningsvis ut nästa år, då får vi en utgift mindre, säger Vanja.

Det handlar om pengar i slutändan, kanske förlorar hon jobbet och Bastuträsk Korpen. Den tanken har slagit Vanja flera gånger.

- Allt annat försvinner, som posten och brandkåren, men vi har faktiskt ökat antalet invånare med över 40 personer. Vi behövs när allt annat försvinner.