Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Holger Eriksson - Varför ska HTF gå ihop med Sif?

För andra gången i sin karriär ska Holger Eriksson försöka få HTF att gå ihop med andra förbund. Sedan, när första beslutet om sammanslagning är fattat, avgår han vid kongressen i oktober.<br />
Publicerad
HTF har ju försökt gå ihop med ST och SKTF förut, det så kallade Trio-projektet, och nu Sif - är ett samgående med andra förbund nödvändigt för framtiden?
-Nej, det är inte nödvändigt, vi klarar oss själva om det spricker. Och att vi inte går ihop av tvång är en fördel - "den som är satt i skuld är inte fri".
-Men om vi fortsätter ensamma måste vi stärka resurserna, vi måste på sikt höja avgiften en del. Om vi går ihop med Sif får vi väsentligt större resurser sammantaget. Syftet är ju inte att göra oss av med folk och spara, men vi kommer att kunna göra en hel del effektivitetsvinster.

Hur kommer en vanlig medlem att märka av ett samgående?
-Genom bättre service och höjd kvalitet. Medlemmar som har fungerande klubb på sin arbetsplats kommer inte att märka någon större skillnad, mer än att tidningen har ett annat namn. Men de kommer att ha en starkare organisation i ryggen.

Det nya förbundet skulle få över en halv miljon medlemmar om även studenter och pensionärer räknas in - är det inte risk för att det blir en byråkratisk koloss?
-Om vi inte ser upp är det naturligtvis en risk. Den risken berördes i den första utredningen, och vi måste vara medvetna om den risken, vara observanta och parera, men jag tror inte att det är så svårt att parera.

HTF och Sif är breda förbund redan idag, med många olika typer av medlemmar. Hur ska man kunna värna om de enskilda medlemsgrupperna i ett så stort förbund?
-Jag tror inte att identitetsproblemet egentligen blir annorlunda i ett ännu bredare förbund. En tandsköterska och en flygvärdinna i dagens HTF har inte mycket med varandra att göra, mer än när flygvärdinnan får tandvärk. Det viktiga är att vara med i en organisation som bryr sig, och att man känner sig sedd i organisationen.
-Det största problemet för både oss och Sif är alla medlemmar som inte har en fackklubb på sin arbetsplats. Vi måste lägga ner resurser och ansträngningar på att hitta lösningar för dem. Men vid ett samgående blir inte problemet annorlunda, det handlar om lika många människor. Idag är de med i allmänna klubbar, men de klubbarna är ingen part på arbetsplatsen, så det blir bara intressegemenskap i klubben. Om klubben är en part på arbetsplatsen finns det konkreta saker att jobba med.

Hur ska det nya förbundet kunna konkurrera med Sacoförbund om akademikerna?
-Båda förbunden har lika svårt att attrahera akademiker, och det är en framtidsfråga för oss. Om vi la ner mer krut på att förklara meningen med föreningen så skulle det bli bättre. Facklig verksamhet bygger på stora kollektiv - ju fler du samlar, desto starkare blir du. Och det måste ändå vara så att vi organiserar oss utifrån arbetsplatsen, inte utifrån vilket klassrum du råkade gå i en gång i världen. Utvecklingen har också varit sådan att fler frågor bestäms på arbetsplatsen, och behovet av facklig kraft där ökar. Men vi har varit dåliga på att marknadsföra den fackliga grundidén, det har blivit mer servicebetonat.

Är det inte så att unga mer vill ha det så då, en organisation som framför allt ger service?
-Jag är inte riktigt säker på att det i grunden är så. Unga kräver att vi förklarar oss bättre, de köper inget osett. Den stora frågan är: vad får jag ut av att vara med? Då har vi svarat 'försäkringar, hjälp när du får problem', istället för att förklara den fackliga kraften. Unga är mer individualistiska, men inget styrker att de är mer egoistiska, snarare tvärtom, de är mycket för omsorg om andra, solidaritet, att hjälpas åt.

Idag samarbetar HTF med två andra förbund, SKTF och ST, för att värva medlemmar till studentorganisationen Tria. Hur går det med den verksamheten vid en sammanslagning med Sif?

-Vi och Sif har olika system. Vi rekryterar studerandemedlemmar tillsammans med ST och SKTF i Tria, och Sif rekryterar själva. Det finns två vägar att gå och det är ett problem som måste lösas. Jag är övertygad om Trias fördelar jämfört med att rekrytera själv i det nya förbundet. Väldigt många studenter vet inte om de i framtiden kommer att arbeta i privat eller offentlig sektor, då kan det vara lättare att gå med i Tria. De studentinformatörer som tidigare jobbade med att rekrytera till HTF, och numera jobbar med Tria, säger att det är mycket lättare att rekrytera till Tria. Och efter studietiden finns ingen konkurrenssituation; när de får jobb vet de vilken organisation de ska tillhöra. Den konkurrenssituation som kan finnas idag är den inom privat tjänstesektor, om de ska vara med i Sif eller HTF. Med ett nytt förbund försvinner den konkurrensen.

Finns det inte risk för att vissa frågor tonas ner i det nya förbundet, bland annat på grund av att det blir en större andel män i det nya förbundet än det är i HTF, till exempel att tillväxtfrågor blir viktigare än jämställdhet?
-Nej, vi har drivit frågor olika hårt, men vi har inte olika uppfattning i någon viktig fråga. Vi ska inte trycka ner någon fråga för att få upp någon annan, utan få upp tjänstesektorn. Inte antingen eller, utan både och.

Hur ser du på fackets framtid - kommer det att bli fler fusioner och kanske bara ett jättelikt tjänstemannaförbund - eller ett enda jätteförbund för alla?

-Ett jättefack över privat och offentlig sektor tror jag är bränt under överskådlig tid efter försöket med Trio. Närmast till hands är en ytterligare utveckling inom privat sektor, men jag har svårt att se det också. Finansförbundet och försäkringstjänstemännen ligger nära varandra, men de har diskuterat sammanslagning i 30 år, och det blir inget.

Sif har 19 avdelningar och HTF 13 - vad händer om det i det nya förbundet blir många nya avdelningar där det inte finns någon HTF:are sen tidigare?

-Vi ska inventera hur Sifs avdelningsgränser ser ut, så får vi se hur det blir. Det har varit mer diskussion i Sif om det här än i HTF. Jag tror inte att det bara blir tidigare Sif:are nånstans, och om det blir det så spelar det egentligen ingen roll. Det är i allt väsentligt ett teoretiskt problem innan vi är där. Då blir det en ny organisation, och då tillhör vi alla den nya. Vilken hemadress vi tidigare hade falnar ganska fort. Det viktiga är att ha en stark organisation i ryggen.

I Sif har anställda inte kunnat väljas till några högre uppdrag, t ex förbundsstyrelsen. I HTF har tvärtom förbundsordförande av praxis varit en anställd. Kan det bli ett problem att jämka ihop de olika kulturerna?
-Personligen har jag aldrig förstått varför det ska finnas begränsningar för vem som ska kunna väljas till ordförandeposten. Till exempel så avgick Sjöfolksförbundets ordförande med buller och bång för 30 år sen, och då valdes Anders Lindström. Han hade tidigare varit medlem och ombudsman i förbundet, men just då forskade han på Arbetslivsinstitutet och var medlem i ST, Statstjänstemannaförbundet. Han blev en framgångsrik och duktig ordförande för förbundet. Om Sjöfolksförbundet haft regeln att ordföranden måste vara medlem, så skulle han inte ha kunnat väljas. Eller om en framträdande person i ett förbund till exempel jobbar som politisk sakkunnig, och då som fackligt renlärig går med i ST - då skulle den personen helt plötsligt inte vara valbar.
-Kongressen bestämmer vem man ska välja, om man inte vill välja en anställd så gör man inte det, men frågan är om det ska vara inskrivet i stadgarna?

En av fördelarna med ett samgående är att fler skulle kunna få kollektivavtal på sina arbetsplatser. Hur då?
-Dels får vi mer resurser, dels försvinner risken att någon ska hamna mellan stolarna. Idag har det funnits några fall där det varit oklart om vi eller Sif ska teckna avtalet, lösningen har dragit ut på tiden och de har inte fått något avtal. Det är ett växande problem och ett viktigt skäl till sammanslagningen. Möjligheten att hitta rationella gränsavtal minskar - risken är att någon av organisationerna säger upp det gränsavtal som finns och då har man den totala gränstvisten. Det är en närmast förödande situation. Det finns ingen pedagog i världen som kan förklara nåt sånt för medlemmarna.

Är du rädd för ett bakslag såsom det blev när det gällde Trio? Då föll planerna på bara några rösters marginal på HTF:s kongress.
-Nej, det är några fundamentala skillnader jämfört med då. Då var HTF:s förbundsstyrelse delad i två läger, och det fanns delade meningar bland avdelningar, medlemmar, personal. I det här fallet har jag inte träffat på någon motståndare inom HTF. Men alla vill inte ta det förbehållslöst, utan först se ungefär vad det blir av det.
-Jag känner mer oro för hur det går i Sif, men allteftersom diskussionen förs och frågetecknen rätas ut, så tror jag mindre på att det ska spricka. Efter att vi har haft regionmöten runt om i landet har många frågetecken rätats ut. En del Sif:are har frågat sig varför de ska gå ihop med ett låglöneförbund. Vi har en lägre medellön, men när det gäller jämförbara befattningar så skiljer sig inte lönen. Inte heller skiljer sig sammansättningen av medlemmar, det finns samma typ av tjänster i båda förbunden. Ja, det skulle vara HTF:s hockeyspelare som skiljer ut sig då...

Det fanns ju kritik för att HTF:s ledning bara såg fördelarna när det gällde Triosammanslagningen, och undvek att titta på riskerna och problemen? Tycker du att ni har ändrat något i den här processen?

-Vi har kanske uttryckt oss bättre nu. Men det är framförallt två erfarenheter från Trio som vi tagit lärdom av; det ena är tempot, att inte hålla på och sega. Det andra är att inte försöka rita alla detaljer på kartan i förväg. Vill man eller vill man inte? Det är den viktiga frågan. Förutsättningarna kommer att förändras, och vi får lösa problemen den dagen de uppstår.

Du ska ju avgå vid kongressen i oktober - hur känns det att sluta mitt i processen att bilda ett av de största förbunden på svensk arbetsmarknad?
-Det ska bli skönt att sluta, men det har inte med den här frågan att göra. Hade jag varit tio år yngre skulle det vara roligt att gå hela vägen, att gå i mål, men det gäller också andra frågor. Jag började 1972 som ombudsman, blev vice ordförande 82 och ordförande 95, och jag känner att det är tyngre idag, jag är inte 28 år - jag är 63. Jag kommer ihåg vad farsan sa: problemet när man blir äldre och inte orkar är att helgen inte räcker till för att vila upp sig.

Vad ska du göra efter kongressen?
-Jag jobbar nog fram till årsskiftet, sedan ska jag vara mycket uppe i föräldrahemmet i Härjedalen. Det är i stort behov av renovering, och efter jul är det fint skoterföre där. Bensinräkningen kommer att bli hög.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.