Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

H&M-fabrik rasade i Phnom Penh

Ytterligare en textilfabrik i Asien har rasat, den här gången i Kambodja. 23 personer skadades. Samtidigt skadades ett 50-tal i Bangladesh när tiotusentals som demonstrerade för högre löner inom textilindustrin drabbade samman med polis.
Johanna Forsmark Publicerad 20 maj 2013, kl 17:00

23 personer skadades när en textilfabrik rasade i Phnom Penh, Kambodja. Den här gången var det en fabrik som producerar kläder för H&M.

- Den här senaste incidenten gör att vi oroar oss för arbetarnas säkerhet, säger den fackliga företrädaren Ath Thun till Nyhetsbyrån AFP.

Tidigare i dag skadades 50 personer när polis och demonstranter drabbade samman i området Ashulia utanför Dhaka enligt TT-AFP. Polis gick in med tårgas för att skingra människor som protesterade mot textilarbetarnas låga löner. Myndigheterna I Dhaka uppger att minst 12 000 människor deltog vid protesterna.

I området ligger flera hundra fabriker som bland annat producerar kläder för H&M. I fredags öppnade fabrikerna igen efter att flera stora klädföretag skrivit på ett internationellt avtal där de garanterar att förbättra säkerheten i fabrikerna. H&M är ett av de företag som skrivit under avtalet.

- Vi stöttar avtalet. Vi tycker det är väldigt bra att H&M har skrivit på det. Bägge parter vill ha ett så heltäckande avtal som möjligt. UNI Global Union vill att fler företag säkerställer villkor och arbetsmiljöfrågor i Bangladesh, säger Marie Kihlberg Nelving, internationell sekreterare på Unionen.

Bangladesh regering har tillsatt en arbetsgrupp för att höja lönerna. Fackförbunden kräver en månadslön motsvarande minst 670 kronor för arbetarna. I november 2010 låg minimilönen på 254 kronor i månaden.

Sedan 2011 har H&M ändrat rutinerna för hur de arbetar med den fackliga frågan i Bangladesh. I stället för att fråga fabriksägarna om arbetstagarnas rätt att gå med i en facklig organisation respekteras så vill de numera veta om det finns fackföreningar på plats. Fabriker som har fack-föreningar belönas med högre ICoC poäng, enligt H&Ms Hållbarhetsrapport 2012.

ICoC, Index Code of Conduct är H&M:s eget verktyg för att mäta hålbarhet hos deras leverantörer.  

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.