Historia ja - medbestämmande nej
Ett historiskt beslut om EU-mbl, säger regeringen om ministerrådsmötet i Luxemburg. Ordet medbestämmande finns dock inte i beslutet. Och det gäller inte mindre företag. Men det är ändå ett genombrott för den fackliga rörelsen, tycker Margareta Zandén, internationell sekreterare på SIF.
Beslutet i Luxemburg har sitt ursprung i ett förslag från EU-kommissionen som kom 1998 och som antagits först nu. Det har av den svenska regeringen beskrivits som en medbestämmandelag på europanivå.
I ett pressmeddelande säger statsrådet Mona Sahlin att beslutet innehåller minimikrav på vilka regler medlemsstaterna skall uppställa om information till och samråd med arbetstagare. Statsrådet Mona Sahlin kallar det i ett pressmeddelande för ett historiskt beslut om europeisk mbl. Syftet sägs ytterst vara att försöka skapa en dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare för att mildra sociala konsekvenser av omstruktureringar av företag.
Det tog alltså tre år för EU:s medlemsstater att samla sig till ett beslut enligt EU-kommissionens och EU-parlamentets förslag. De länder som främst haft olika invändningar är Storbritannien, Irland, Tyskland och Danmark. Nu är det i hamn.
Men ordet medbestämmande återfinns inte i beslutet. Det uttryck som används är samråd, här definierat som ett utbyte av synpunkter och upprättandet av en dialog mellan arbetstagarrepresentanterna och arbetsgivaren.
Arbetsgivare ska heller inte vara tvungen att informera och samråda, när detta skulle innebära allvarlig skada för företaget, eller när denne omedelbart måste hörsamma en anvisning från någon övervaknings- eller tillsynsmöjlighet. Någon precisering av vad som menas med allvarlig skada för företaget finns inte.
En facklig företrädare får inte vidarebefordra information han fått från företaget till andra än arbetskamrater som är bundna av tystnadsplikt, om detta strider mot företagets legitima intresse. Vad som är ett legitimt intresse bestäms av nationell lag.
Företag som sysselsätter mindre än 50, eller som på ett driftsställe i en annan medlemsstat har färre än 20 anställda, ska inte omfattas av direktivet. Storbritannien och Irland har fått övergångslösningar när det gäller företagens storlek. För dem gäller direktivet under två första åren företag med minst 150 anställda, sedan under två år minst 100 anställda.
Det för svenska förhållanden kanske viktigaste i beslutet är att medlemsstater inte kan hindras att anta bestämmelser som är förmånligare mot löntagarna än de som finns i beslutet i övrigt. Ingen kan alltså dra den svenska medbestämmandelagen inför EG-domstolen.
- Man kan kanske tycka att det inte är så mycket för svenska förhållanden, men jag ser beslutet som ett stort steg framåt för möjligheterna till fackligt samarbete över gränserna. Det har flera gånger visat sig att EU-direktiv fått mycket större effekt än vi trott. Jag ser det som ett genombrott, säger Margareta Zandén, internationell sekreterare på SIF.
GUNNAR HÄGG© siftidningen