Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Gravida fick rätt mot Försäkringskassan

Svea hovrätt slog hösten 2010 fast att de fyra kvinnorna utsattes för könsdiskriminering när Försäkringskassan nekade dem sjukpenning på grund av graviditetsbesvär. Domen överklagades men Högsta domstolen vill inte bevilja prövningstillstånd.
Petra Rendik Publicerad 1 februari 2012, kl 12:44

En busschaufför, en förskollärare, en sjuksköterska och en arbetsmiljöinspektör drabbades av tuffa besvär som foglossning, ledvärk och ryggvärk när de väntade barn. Busschauffören hade till exempel svårt att flytta foten från gas- och bromspedalen. Deras läkare bedömde att kvinnorna skulle vara sjukskrivna på heltid eller deltid under slutet av sina graviditeter .

Försäkringskassan tyckte annorlunda.

En normal graviditet är ett tillstånd som inte kan klassas som sjukdom utan hör till en naturlig del av livsprocessen menade kassan och nekade kvinnorna sjukpenning.

DO stämde Försäkringskassan för diskriminering på grund av kön och fick rätt i tingsrätten som dömde kassan att betala 50 000 kronor vardera till kvinnorna i skadestånd. Domen överklagades till Svea hovrätt, som valde att gå på nästan samma linje, med den skillnaden att man ansåg att diskrimineringen skett oavsiktlig. Därför sattes skadeståndet till 15 000 kr till varje kvinna.

Både Försäkringskassan och DO överklagade domen. DO anser att kassans agerande i allra högsta grad var en medveten handling och att kvinnorna utsattes för en allvarlig kränkning. Men efter Högsta domstolens beslut står alltså hovrättens dom fast. Diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg hade önskat att HD prövat skadeståndsfrågan men är trots allt glad för de fyra kvinnornas skull skriver hon i ett pressmeddelande.

- Det har varit en lång process och många kvinnor befinner sig i en liknande situation. Det är därför positivt att hovrättens bedömning i diskrimineringsfrågan står fast, säger Agneta Broberg.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.