Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fler nekas sjukpenning med nya regler

De nya sjukförsäkringsreglerna gör att allt fler nekas sjukpenning. Det sista kvartalet 2009 drabbades 7 400 personer, vilket är dubbelt så många jämfört med samma period året före.
Ola Rennstam Publicerad 11 januari 2010, kl 16:00

Nya siffror från Försäkringskassan visar att antalet som nekades sjukpenning eller fick den indragen har ökat dramatiskt under de tre sista månaderna 2009.
Enligt Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender är förklaringen oftast de ändrade bestämmelserna.
- Reglerna är mycket tydligare nu och har tydliga tidsgränser om när vissa insatser ska vara gjorda. Då kan man också komma fram till att rätten till sjukpenning upphör, säger hon till Ekot.

De som nekas sjukpenning kan delas upp i två grupper. Dels de som får avslag direkt, och som alltså aldrig får någon sjukpenning, och dels de som får sin sjukpenning indragen fast att de tidigare har ansetts vara för sjuka för att kunna jobba. Just indragningarna har mer än tredubblats de sista månaderna 2009, jämfört med samma period året före.

Regelverket säger numera att den som har varit sjuk i sex månader ska prövas mot jobb på hela arbetsmarknaden. Detta har gjort att betydligt fler får avslag.

De nya reglerna kom till för att regeringen vill minska sjukskrivningarna, och sjuktalen har gått ner. 2003 hade Sverige de högsta sjuktalen någonsin med 290 000 sjukskrivna. De senaste tolv månaderna har den siffran krympt till mindre än hälften, eller i genomsnitt 122 000 sjuka.

I Eko-intervjun säger Adriana Lender att de minskade volymerna kan vara en förklaring till att fler människor nu nekas sjukpenning.
- När vi hade väldigt mycket ärenden som flöt in i myndigheten så hade vi ett väldigt sjå med att betala ut ersättningarna, och då kom också utredningarna ofta på mellanhand. Nu kan vi göra de tidigare och bättre, och det kan naturligtvis leda till avslag.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.