Den nya diskrimineringslagen trädde i kraft den 1 januari 2009 och ersatte sju tidigare lagar. Vid samma tid, den 1 januari förra året, slogs de fyra tidigare ombudsmännen mot diskriminering: JämO, DO, HomO och Handikappombudsmannen samman till en enda myndighet: Diskrimineringsombudsmannen. Inför sammanslagningen var vissa rädda att några frågor skulle hamna i skuggan av andra, men så blev inte fallet. DO fick in 898 anmälningar som rörde arbetslivet under 2009. Det var 291 fler än året dessförinnan.
En stor del av ökningen, 160 anmälningar, rörde ålder. Bland annat anmälde en man anställd vid Arbetsförmedlingen sin arbetsgivare för åldersdiskriminering eftersom han hade färre semesterdagar än sina äldre kollegor. DO gick dock på arbetsgivarens linje och valde att inte driva ärendet vidare.
Sammanlagt har man endast drivit sex fall av åldersdiskriminering vidare till domstol. Fyra av dem har lett till förlikning.
Under året har DO gjort en kraftansträngning för att få fack och arbetsgivare att jobba mer aktivt för att förebygga diskriminering i arbetslivet. Bland annat genom att jobba för att få in frågorna i kollektivavtalet.
- Det är en effektiv metod tycker jag. I vissa avtal finns det skrivningar som snuddar vid ämnet men inte i alla. Unionen är det enda förbundet som har ett likabehandlingsavtal som ett krav i avtalsrörelsen och det är ett steg på vägen, säger Shadé Jalali, mångfaldsombudsman på Unionen, men poängterar även att det förebyggande arbetet är av stor betydelse.
- Det är viktigt att börja redan i det arbetsplatsnära arbetet och för det krävs kompetens från både fack och arbetsgivare. Man kan börja med att ställa sig frågan: Hur rekryterar vi? Hur tillgängliga är lokalerna? och Hur är jargongen på arbetsplatsen? Det är en början.
