Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fler anmäler diskriminering

Fler anmäler sina arbetsgivare till Diskrimineringsombudsmannen. Det visar nya siffror från DO. Den nya lagen om åldersdiskriminering står troligtvis för en stor del av ökningen.
Lina Jonsson Publicerad

Den nya diskrimineringslagen trädde i kraft den 1 januari 2009 och ersatte sju tidigare lagar. Vid samma tid, den 1 januari förra året, slogs de fyra tidigare ombudsmännen mot diskriminering: JämO, DO, HomO och Handikappombudsmannen samman till en enda myndighet: Diskrimineringsombudsmannen. Inför sammanslagningen var vissa rädda att några frågor skulle hamna i skuggan av andra, men så blev inte fallet. DO fick in 898 anmälningar som rörde arbetslivet under 2009. Det var 291 fler än året dessförinnan.

En stor del av ökningen, 160 anmälningar, rörde ålder. Bland annat anmälde en man anställd vid Arbetsförmedlingen sin arbetsgivare för åldersdiskriminering eftersom han hade färre semesterdagar än sina äldre kollegor. DO gick dock på arbetsgivarens linje och valde att inte driva ärendet vidare.

Sammanlagt har man endast drivit sex fall av åldersdiskriminering vidare till domstol. Fyra av dem har lett till förlikning.

Under året har DO gjort en kraftansträngning för att få fack och arbetsgivare att jobba mer aktivt för att förebygga diskriminering i arbetslivet. Bland annat genom att jobba för att få in frågorna i kollektivavtalet.

- Det är en effektiv metod tycker jag. I vissa avtal finns det skrivningar som snuddar vid ämnet men inte i alla. Unionen är det enda förbundet som har ett likabehandlingsavtal som ett krav i avtalsrörelsen och det är ett steg på vägen, säger Shadé Jalali, mångfaldsombudsman på Unionen, men poängterar även att det förebyggande arbetet är av stor betydelse.

- Det är viktigt att börja redan i det arbetsplatsnära arbetet och för det krävs kompetens från både fack och arbetsgivare. Man kan börja med att ställa sig frågan: Hur rekryterar vi? Hur tillgängliga är lokalerna? och Hur är jargongen på arbetsplatsen? Det är en början.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.