Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Färdigpusslat?

Ett förslag till ny organisation för Sif ska snart ut på remiss. En arbetsgrupp vill se nio stora regionala avdelningar i stället för dagens tjugo. Det är en anpassning till ett Sverige med färre län.
Björn Öijer Publicerad

Sifs arbetsgrupp föreslår att alla nio regionerna ska vara garanterade en plats i förbundsstyrelsen, FS. En majoritet i nuvarande FS vill inte ha en sån ordning. De menar att bundna mandat strider mot Sifs demokratiska principer och felaktigt skulle antyda att Sif är en federation i stället för ett förbund.

Arbetslösa (sex procent) och medlemmar på jobb utan klubb (50 procent) saknar inflytande i den demokratiska processen. Civilingenjörsförbundet låter sina medlemmar rösta fram kongressombud i direktval. Sifs huvudspår är i stället att stärka den representativa demokratin genom att låta alla arbetsplatser ha en röst i regionrådet (nuvarande avdelningsrepskapet).

FS vill gynna medlemmar med klubb och ge sådana arbetsplatser två mandat i regionråden samt - som i dag - ytterligare ett mandat per 75 medlemmar. På så sätt vill man motivera medlemmarna att bilda klubb, vilket skulle stärka folkrörelsen och avlasta ombudsmännen på regionkontoren.

Särskilda klubbar för arbetslösa rekommenderas inte. De arbetslösa ska dock kallas till möte minst en gång per år och utse sina representanter till regionråden.

Ett annat sätt att stärka medlemmarnas inflytande är förslaget om en utbyggd branschstruktur. Fler förtroendevalda skulle kunna engageras i
branschindelade rådslag eller arbetsgrupper, till exempel småföretagsråd, på regional nivå. På riksnivå skulle avtalsfullmäktige ersättas av ett avtalsråd med 96 ombud valda av tolv nationella branschråd.

Avtalsrådet fastställer förbundets övergripande krav i de centrala löneförhandlingarna. Som nu ska tolv branschdelegationer sköta själva förhandlingarna och rekommendera FS att anta eller förkasta buden. Dessa delegationer väljs av branschråden. Låter det krångligt?

Kongressen, som i dag är Sifs högsta beslutande instans och möts vart fjärde år för att klubba ekonomi och handlingsprogram, föreslås bli utbytt mot årliga förbundsmöten. Tanken är att öppna för snabbare omprioritering av verksamheten. Genomförs detta blir det en återgång till Sifs tidigare system med årliga förbundsstämmor. Samma system har SKTF och Finansförbundet.

Inför diskussionen i förbundsfullmäktige 30 november var FS positiva till denna förändring men ville att vissa beslut, typ stadgar och handlingsprogram samt val, även i fortsättningen bara ska ske vart fjärde år. FS tog inte ställning i frågan om antalet regioner.

7 december kommer FS att lägga sista handen vid en remiss som sedan går ut i förbundet. Det remissbehandlade förslaget presenteras för fullmäktige i juni.

Om Sif skulle halvera antalet regioner men behålla kontoren försvinner en hel del förtroendevalda i nuvarande avdelningsstyrelser. Kongressombuden minskar i antal från 180 till 120. Å andra sidan skapas nya tillfällen för förtroendevalda i branschorganen. Ombuden på förbundsmötena träffas oftare än i dag. Ytterligare fackliga uppdrag skapas i nybildade klubbar. Så folkrörelsen Sif behöver inte bli lidande. Tvärtom!

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.