Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Får 4,8 miljoner för sin arbetsskada

Efter många års tvistande med Försäkringskassan och AFA Försäkring har en 66-årig man i Alingsås nu fått 4,8 miljoner kronor i ersättning för sin arbetsskada.
- Att jag var med i facket och att vi hade ett kollektivavtal på jobbet när det hände är den bästa försäkring jag någonsin haft, säger han.
Anita Täpp Publicerad 7 april 2009, kl 10:50

Under 1970-talet var Alingsåsbon chef med ansvar för ekonomi, inköp och personal på ett snabbt expanderande företag med hundratalet anställda. Han hade varit där i tio år och stortrivdes även om jobbet kunde kräva att han jobbade åttio timmar i veckan.

Men företaget såldes till en multinationell koncern och 1980 tillsattes en ny vd. Enligt mannens och flera av hans tidigare chefskollegors utsagor i domstolen ledde vd:ns agerande sedan till att alla chefer som kunde lämnade företaget.

Vd:n hade med sig en egen ekonom och enligt samstämmiga uppgifter fråntogs Alingsåsbon successivt allt fler ansvarsområden. Han tilläts inte längre ta egna initiativ, hölls utanför när något nytt var på gång, fick inte den information som han behövde för att utföra sina arbetsuppgifter och fick sedan kritik för att han inte utfört dem.

En tidigare chefskollega berättar om hur han såg Alingsåsbon långsamt brytas ner, för att till sist vara förtvivlad över att han inte fick något som helst gehör för sitt arbete.

I sina vittnesmål till domstolen talar andra om vd:ns hatiska attityd till Alingsåsbon och att en orsak till vd:ns agerande kan ha varit att han upplevde konkurrens från mannen, på grund av dennes kunskap om företaget. Också Alingsåsbon försökte byta arbetsgivare, men blev sjuk innan han lyckades.

Efter fyra år mådde han så dåligt att han var tvungen att söka professionell hjälp vid en psykiatrisk klinik. Ett par år senare, på hösten 1986, bröt han ihop och lades in på kliniken, med allvarliga självmordstankar. Efter en tid fick han diagnosen manodepressiv och har lidit av sjukdomen sedan dess.

Under åren som gått sedan han fick diagnosen har han varit helt eller delvis sjukskriven, för att senare bli sjukpensionär. 1988 avslutades hans anställning vid företaget. Med hjälp av en ombudsman från Sif fick han 250 000 kronor i ersättning för att han slutade "frivilligt".

Mannen hade drabbats av MS, Multipel Skleros, som ung men inte besvärats särskilt mycket av sjukdomen innan hans arbetssituation blev outhärdlig. Nu gjorde den sig påmind med kraft igen och Alingsåsbon tappade så småningom styrkan i benen varför han blev sittande i rullstol. Han har också drabbats av ett par hjärtinfarkter och var nära att avlida förra våren.

Vid sidan av alla sjukdomar har han fört en kamp för att få sin manodepressivitet klassad som arbetsskada och få ersättning för den. Striden har stått mot Försäkringskassan men också mot AFA Försäkring, som han kunnat söka ersättning från i och med att han omfattades av ett kollektivavtal på sin tidigare arbetsplats.

Han tog först hjälp av en privatpraktiserande advokat, senare fick han, genom Sif, hjälp av juristen Eric Sundberg vid LO-TCO Rättsskydd. Tvisterna har handlat om mannen verkligen drabbats av sin sjukdom på grund av förhållandena på arbetsplatsen, om hans oförmögenhet att jobba inte beror på hans MS-sjukdom i stället, liksom vilken lön hans ersättning ska grundas på.

Sedan saken behandlats i länsrätten och kammarrätten liksom TFA-nämnden, som tar beslut om ersättning från AFA Försäkring, har mannen nu slutligen, efter successiva betalningar, fått ut totalt 4,8 miljoner kronor före skatt i livränta och annan ersättning.
- Vd:n slet ut mig på fyra år. Sedan dröjde det tjugo år innan min arbetsskada hade godkänts och jag fått ersättning för det. Men hade jag inte haft ett kollektivavtal så hade jag inte alls fått ut de här pengarna, konstaterar mannen.

De 4,8 miljoner kronorna kan tyckas vara en uppseendeväckande summa. Och den är långt större än de flesta får, enligt juristen Eric Sundberg på LO-TCO Rättsskydd.
- Men i det här fallet har tiden spelat stor roll, eftersom det handlar om en ersättning för många år bakåt. Men framför allt har den höga lön han hade som chef haft betydelse.

Möt Alingsåsbon i en längre artikel i nästa nummer av Kollega, med utgivning den 29 april.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Arkiv

Metro ansöker om rekonstruktion

Metro Media House har stora ekonomiska problem. Styrelsen uppger att företaget ska begära en rekonstruktion och medarbetarna fick ingen lön utbetald under måndagen.
David Österberg Publicerad 25 mars 2019, kl 15:44
Tomas Oneborg / SvD / TT
Tomas Oneborg / SvD / TT

Metro Media House ger bland annat ut gratistidningen Metro, driver sajten Metrojobb, plattformen Metro mode och Studentkortet. Men koncernen har stora ekonomiska problem och i dag fick personalen veta att de kommer att få vänta på utbetalningen av marslönen.

I ett öppet brev till personalen, som Expressen publicerat, skriver vd Christen Ager-Hanssen att företaget ska ansöka om rekonstruktion och att lönerna sedan ska komma via den statliga lönegarantin: ”Administrativt får man räkna med att det tar ca en vecka innan marslönerna når de anställdas bankkonton. Vi kommer meddela er alla när lönerna är expedierade och vilken dag de anländer till era bankkonton.”, skriver han.

En företagsrekonstruktion är ett alternativ till konkurs för företag som har chans att överleva. En domstol avgör om rekonstruktionen ska beviljas och utser en rekonstruktör. Därefter ska rekonstruktören reda ut anställningsförhållanden och lönefrågor innan ett lönegarantibeslut fattas. Beslutet skickas till länsstyrelsen som, enligt Kronofogden, har en handläggningstid på någon eller några veckor.

Investmentbolaget Custos köpte Metro av Kinnevik för två år sedan. Enligt Christen Ager-Hanssen mörkade Kinnevik att Metro hade ekonomiska problem och i brevet till personalen skriver han att Custos ska stämma Kinnevik på 300 miljoner kronor.

Tidningen Metro finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Enligt Expressen finns planer på att dra ner på utgivningstakten och att säga upp personal.

Kollega söker Unionenklubbens ordförande för en kommentar.

Arkiv

AD: Värvningsförbud gick för långt

Ett spelföretag i Uppsala ville hindra avhoppare från att värva tidigare kollegor till sitt företag. Men nu konstaterar Arbetsdomstolen, AD, att värvningsklausulen i avtalet inte är rimlig.
Niklas Hallstedt Publicerad 16 oktober 2018, kl 15:02

I de avtal som de anställda skrivit på åtar de sig att under en 24-månadersperiod efter avslutad anställning inte ”direkt eller indirekt” rekrytera från den tidigare arbetsgivaren.

Med hänvisning till den klausulen förbjöd tingsrätten tidigare avhoppare från ett spelbolag att värva spelutvecklare från sin tidigare arbetsgivare.

Domen överklagades till AD som har en annan syn på saken. AD konstaterar att värvningsklausuler är ”ägnade att skapa påtagliga inlåsningseffekter och motverka rörligheten på arbetsmarknaden”, men påpekar också att konkurrensklausuler av olika slag kan vara berättigade bland annat för att skydda företagshemligheter.

Det är dock inte fallet när det handlar om spelföretagets värvningsklausul, enligt domstolen som dock anser att en klausul med kort bindningstid kan vara berättigad. Detta för att motverka att en anställd ”i nära anslutning” till att hen lämnar företaget också får andra att sluta och gå över till en konkurrent.

I det här fallet lämnade dock de anställda företaget för mer än ett halvår sedan, vilket gör att rekryteringsförbudet inte bör anses som skäligt, konstaterar domstolen.

AD noterar också att värvningsklausulen inte endast omfattar aktiv rekrytering utan även förbjuder dem att anställa personal hos den tidigare arbetsgivaren som på egen hand söker upp dem. Det kan inte anses skäligt, menar domstolen.

Malin Wulkan, biträdande chefsjurist på Unionen, anser att det är en viktig dom.

– Visserligen var klausulen i anställningsavtalet väldigt omfattande. Det fanns inga begränsningar till vissa personer eller geografiskt område, och sträckte sig över en två-årsperiod. Men det är ändå ett betydelsefullt avgörande eftersom det inte finns något sedan tidigare som är så tydligt.

Bland viktiga med domen är att AD betonar att man har en restriktiv syn på värvningsklausuler och att domstolen dessutom pekar på att sex månader kan vara en rimlig löptid, anser Malin Wulkan.

Än så länge har inte Unionen fått in särskilt många ärenden som rör rena värvningsklausuler.

– Det antas vara ett ökande fenomen, något det inte finns anledning att tvivla på. Sannolikt finns de i alla branscher där det är brist på kompetens, säger Malin Wulkan som påpekar hur viktigt det är att alltid läsa igenom och fundera över anställningskontrakten innan man skriver på.

– Även om man kan få rätt i domstol skapar det en ruggig osäkerhet. Det kan ju handla om höga viten i fall man bryter mot klausulen.