Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Facket värt sitt pris

Publicerad

Facket värt sitt pris

Det fackliga arbetet kostar – men majoriteten av företagen anser det vara värt det. Det går att utläsa av en undersökning gjord av Demoskop för SAF.

4 411 kronor per anställd. Så mycket kostar den fackliga verksamheten företagen varje år. Detta enligt undersökningen av ett urval företag i fyra branscher - tillverkningsindustri, handel, hotell och restaurang, byggverksamhet samt transport - med en fjärdedel av alla landets privatanställda. I kostnaden inräknas de anställdas tid för facklig verksamhet, den tid som företaget lägger ned på kontakter med facket och övriga kostnader som resor och kurser. Totalt uppgår kostnaden för de privatägda företagen i undersökningen till tre miljarder kronor.
Även statligt ägda företag finns med i undersökningen. På dessa är kostnaden för facklig verksamhet betydligt högre: nästan 7 000 kronor per anställd och år.
- Jag tycker att tre miljarder är ganska mycket pengar, men det är ändå ingen oerhörd överraskning. Jag har hört många företagare pusta över kostnaderna, säger Dick Kling, chef för SAF:s avdelning för analys och utveckling.
Men siffrorna bör tolkas med en viss försiktighet, anser även SAF:s företrädare. Dels är undersökningen, som bygger på telefonintervjuer med personalchefer på arbetsplatser med fler än 50 anställda, inte heltäckande, dels tas inte de positiva effekterna av den fackliga verksamheten upp.
Kontakter mellan företagsledning och anställda kan knappast ske utan kostnader. Ytterligare en faktor att ta hänsyn till är att en del av kostnaden är följden av avtal där tid för facklig verksamhet har getts i stället för löneökningar
- Det är klart att företagen får ut någonting av det. Men det är så gott som omöjligt att få grepp om intäktssidan, säger Dick Kling.
Att arbetsgivarna sällan anser att den fackliga verksamheten kostar för mycket visar sig också i undersökningen. Bara 22 procent av de tillfrågade företagen anser sig kunna sköta relationen med de anställda lika bra eller bättre till lägre kostnader utan facklig medverkan.

NIKLAS HALLSTEDT © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.