I dag har Arbetsdomstolen sju ledamöter: tre fristående jurister och fyra ledamöter från fack och arbetsgivare. Enligt förslaget ska arbetsmarknadens parter bara ha rätt till två platser när det är diskriminering som ska prövas, och därmed inte kunna få majoritet.
Redan för flera år sedan gick dåvarande JämO Claes Borgström till attack mot AD:s sätt att hantera diskrimineringsärenden. Han menade att det ligger i parternas intresse att värna kollektivavtalen och deras skrivningar när det gäller diskriminering.
Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna tycker att det är bra att man ser över sammansättningen.
- Om det inte finns förtroende för en domstol måste man ju göra något. Men jag tycker det är bra att man inte lyfter bort diskrimineringsfrågor från Arbetsdomstolen. Så länge vi har en arbetsrättslig modell kring diskrimineringslagstiftningen är det där det ska prövas, säger hon.
Katri Linna menar att det händer att individer som vill få sin sak prövad inte anser sig kunna lita på AD.
- Jag har själv haft ett ärende där personens fackliga organisation bestämde sig för att inte driva diskrimineringen till AD. Han valde då att dra tillbaka sin anmälan. Han ville hellre få det prövat i tingsrätten, eftersom han tyckte att det var om inte samma människor så åtminstone samma krets som skulle döma i AD.
Att, som vissa föreslagit, skicka AD:s ledamöter på kurs för att lära sig bland annat EG-rätt tycker hon är naivt.
- Man måste utgå från att de har kunskap om rätt. Nu har vi den fördelen att vi kan lyfta fler ärenden till EG-domstolen. Vi kan inte i lag bestämma att domare ska utbildas i EG-rätt.
