Ericsson skjuter sig i foten
Per Segerbäck får inte gå tillbaka till sitt jobb som ingenjör på Ericsson utvecklings AB. Arbetsdomstolen (AD) slår fast att Ericsson var i sin fulla rätt att säga upp Segerbäck.
I november 1999 sades Per Segerbäck upp av personliga skäl från sitt jobb på Ericsson utvecklings AB. Anledningen var att han inte kunde vistas på arbetsplatsen mer än en kort stund åt gången. Vid tillfället hade Per Segerbäck arbetat på distans hemifrån i tio år.
Han anser att AD fattat sitt beslut på felaktiga grunder.
Den juridiska processen som leder fram till AD är konstig. Man håller på med pajkastning ett år och precis på sluttampen dyker det upp uppgifter som inte förekommit innan, och som jag då inte har en möjlighet att bemöta. Ericsson har lagt fram direkt felaktiga uppgifter. Det är inte AD:s fel, det handlar om tekniska termer som ligger utanför deras kompetensområde, de skulle behöva en egen referensgrupp.
Enligt Per Segerbäck hade det bara krävts smärre justeringar av hans kontor på arbetsplatsen för att han skulle kunna vara där mer än en timme åt gången.
Ericsson, å sin sida, hävdar att Segerbäcks elkänslighet gör det omöjligt för honom att delta i möten och projekt som jobbet kräver.
Har man en person som inte passar in ska den bara bort. Jag tror att Ericsson skjuter sig i foten. Vem vill jobba på ett företag där man riskerar att få sparken för att man är funktionshindrad?
Av avgörande betydelse för rättegången var också att
Ericsson hänvisade till att säkerhetsskäl gjorde det omöjligt för Segerbäck att arbeta hemifrån. På grund av elkänsligheten skulle det inte gå att använda sig av elektroniska larm och låssystem.
Enligt Per Segerbäck är det inget tekniskt problem att skapa den säkerhet Ericsson kräver utan att han drabbas. Han anser dessutom att kravet inte är befogat. Han arbetar inte med några hemliga produkter och varken i sin dator eller hem har han information som hör till Ericsson. Allt lagras i företagets egen dator.
Vi fattade inte att säkerheten hade en avgörande betydelse. Hade vi vetat att de skulle hänga upp beslutet på det hade vi argumenterat lite intensivare.
SIF:s avsikt var att pröva lagen om diskriminering av funktionshindrade, men det visade sig att formuleringarna i lagen endast innebär att en arbetsgivare är skyldig att åtgärda arbetsplatsen vid nyanställning, befordran och utbildning. Om en person alltså blir funktionshindrad under pågående anställning kan man inte kräva att arbetsgivaren vidtar nödvändiga åtgärder för att personen ska kunna arbeta vidare. SIF tvingades därför släppa den prövningen under arbetets gång.
Jag har blivit dömd till att bli sjukpensionär. Ericsson hade redan gjort alla investeringar för att jag skulle kunna arbeta där, det enda som behövdes var några kompletteringar och kostnaderna för dem motsvarar en månadslön för mig, säger Per Segerbäck.
Han bedömer sina chanser att få ett nytt jobb som obefintliga.
Om inte Ericsson, Sveriges största och rikaste företag, vill ha mig trots alla investeringar, så är det väl knappast sannolikt att ett mindre företag vill det.
Se även: Diskrimineringslag gick inte att använda
LINDA SVENSSON / NIKLAS HALLSTEDT© siftidningen 2001
