Ericsson har runt 250 anställda i bolaget Micro Components. Sedan augusti 2002 arbetar de för teknikföretaget Infineon.
Redan vid försäljningen visste de anställda att dagarna var räknade för företaget. I februari 2003 varslades samtliga anställda. Men slutdatumet har skjutits upp gång på gång. Nu har de tröttnat.
- Vi har en konflikt i begynnande skede. Jag satt i möte i går och förklarade hur personalen mår. Folk har sin yrkesstolthet, de vill avsluta projektet snyggt, med flaggan i topp. Men eftersom slutet bara skjuts upp är det många som mår dåligt, säger Per Björklind, Sifklubbens ordförande.
Det första slutdatumet var i december. Med hjälp av stanna kvar-bonus lyckades man behålla majoriteten av personalen. När datumet flyttades fram fick Sifklubben sin arbetsgivare att lova att personalen skulle ha rätt att gå över i omställningsprojektet för Ericssonuppsagda när det fanns ett nytt slutdatum. Det blev den 31 juli. När nu Infineon återigen vill förlänga produktionstiden till sista september är det många som ändå tänker lämna företaget redan i juli.
- Det är traumatiskt för många att bli av med jobbet. Men människor mår inte bra av att inte veta vad som kommer att hända, säger Per Björklind.
Länge hoppades de anställda på fortsatt verksamhet men i ny regi. Ett konsortium med bland annat Vinnova lade fram propåer till Infineon, som då inte längre ville sälja utrustningen.
- Folk blir förbannade. Man slår undan fötterna på konsortiet och en fortsättning i Kista. Det finns ingen annan sådan här tillverkning i Sverige. Var ska studenterna på våra högskolor då applicera sina kunskaper? Kompetensen kommer att försvinna, förmodligen utomlands.
I förra veckan hölls ett stormöte som de anställda lämnade i protest mot företagets behandling.
- Den hövlighet vi har visat har vi inte fått tillbaka. Framför allt vill vi ha en fortsättning i Kista. I andra hand måste företaget göra en gest så att folk känner sig uppskattade. En officiell ursäkt är ett minimum, säger Per Björklind.
LINDA SVENSSON
Redan vid försäljningen visste de anställda att dagarna var räknade för företaget. I februari 2003 varslades samtliga anställda. Men slutdatumet har skjutits upp gång på gång. Nu har de tröttnat.
- Vi har en konflikt i begynnande skede. Jag satt i möte i går och förklarade hur personalen mår. Folk har sin yrkesstolthet, de vill avsluta projektet snyggt, med flaggan i topp. Men eftersom slutet bara skjuts upp är det många som mår dåligt, säger Per Björklind, Sifklubbens ordförande.
Det första slutdatumet var i december. Med hjälp av stanna kvar-bonus lyckades man behålla majoriteten av personalen. När datumet flyttades fram fick Sifklubben sin arbetsgivare att lova att personalen skulle ha rätt att gå över i omställningsprojektet för Ericssonuppsagda när det fanns ett nytt slutdatum. Det blev den 31 juli. När nu Infineon återigen vill förlänga produktionstiden till sista september är det många som ändå tänker lämna företaget redan i juli.
- Det är traumatiskt för många att bli av med jobbet. Men människor mår inte bra av att inte veta vad som kommer att hända, säger Per Björklind.
Länge hoppades de anställda på fortsatt verksamhet men i ny regi. Ett konsortium med bland annat Vinnova lade fram propåer till Infineon, som då inte längre ville sälja utrustningen.
- Folk blir förbannade. Man slår undan fötterna på konsortiet och en fortsättning i Kista. Det finns ingen annan sådan här tillverkning i Sverige. Var ska studenterna på våra högskolor då applicera sina kunskaper? Kompetensen kommer att försvinna, förmodligen utomlands.
I förra veckan hölls ett stormöte som de anställda lämnade i protest mot företagets behandling.
- Den hövlighet vi har visat har vi inte fått tillbaka. Framför allt vill vi ha en fortsättning i Kista. I andra hand måste företaget göra en gest så att folk känner sig uppskattade. En officiell ursäkt är ett minimum, säger Per Björklind.
LINDA SVENSSON
