Ljusterapi kan vara en lösning. Det finns på en del sjukhus. I Stockholm ligger också ett ljuscafé.
Ljuscaféet Iglo ligger på Hornstulls Strand i Stockholm. Kontrasterna är slående en mörk morgon i januari klockan halv åtta. Tre stora fönster badar i ett nästan overkligt bländande vitt ljus. Tänk iskall och klar vintermorgon med snö så långt ögat kan nå, då fattar ni.
Den här morgonen är det än så länge bara två gäster som hittat hit. De brukar vara fler berättar Helena Lundgren som arbetar på Iglo.
-Vi har många stammisar. En typisk kund en vardag är en kvinna i 50-årsåldern som kommer hit före jobbet. De yngre hittar hit till helgen. Det är också vanligt att hela arbetsplatser bokar ljusrummet för möten.
Helena berättar att caféets ägare själv behandlats med ljusterapi på sjukhus. Inget fel med det, men miljön var trist och steril, tyckte han. Så han öppnade ett ljuscafé som välkomnar gäster mellan oktober och mars, då behovet av ljus är som störst.
-I sommar är det stängt, det är svårt att konkurrera med solen, säger Helena.
Ska man känna en förbättring av ljusterapi handlar det om att få ljus regelbundet. På sjukhus brukar en kur pågå i två veckor, patienten vistas i ljuset en timme eller två varje dag. Det kan vara en ekonomisk omöjlighet på Iglo, en timmes ljusterapi på caféet kostar en hundring. Lägger du till några tior får du frukost på köpet. Eller en exotisk fruktdrink från den sydamerikanska djungeln. Iglos specialitet är ett slags sorbet gjord på acaifrukten, en indiansk basföda. Vitaminer och ljus i ett känns hoppfullt.
Så vi testar
Vi hänger in ytterkläderna i ett skåp och drar på oss vita särkar som ägarens mamma sytt. Sen stiger vi in i ljuset.
Det sticker i ögonen men man vänjer sig snabbt. De speciella högfrekventa lamporna är riktade mot det vitmålade taket för reflektionens skull. Ett vanligt lysrör har en ojämn, blinkande ljusspridning. Lamporna på Iglo ska sprida ett jämnt ljus.
Väggar, golv, möbler, kaffekoppar och tyger, allt är vitt. Bortsett från några äpplen och en ensam orkidé. Det känns nästan som att befinna sig i en science fictionrulle från 70-talet.
Vi blir mycket tystare, nästan andaktsfulla och avslappnade. Sorbeten smakar konstigt, som jord, men några tuggor senare känns smaken behaglig och nyttig.
Och ja, vi blev piggare även om det inte höll i sig mer än några timmar. Om det sen var kaffet, sorbeten, känslan av vardagslyx eller ljuset som gjorde det, kvittar. Iglo är friskvård när det är som skönast, och då spelar det liksom ingen roll hur eller varför.