Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Du ska bestämma över pengarna

Publicerad

SIF-råd om kompetensförsäkringar:
Du ska bestämma över pengarna

Det är viktigt att försäkringspengarna inte används när det är arbetsgivarens ansvar att betala. SIF:s försäkringsexpert Leif Carlsson ger råd till de som blir erbjudna en kompetensförsäkring.

På allt fler företag erbjuder arbetsgivarna kompetensförsäkringar. Försäkringsbolaget Skandia började för snart två år sedan. Vid årsskiftet har sammanlagt 100 000 personer haft möjlighet att teckna en sådan försäkring. Bland annat anställda inom Celsius och Bonnierkoncernen.
Den vanligaste modellen är att arbetstagaren själv bestämmer om han eller hon vill gå med. En viss del av lönen sätts då av till försäkringen, samtidigt som arbetsgivaren sätter in lika mycket. Det gäller dock att se till att avtalet om kompetensförsäkringen fyller vissa krav.
- Pengarna bör användas till sådant som ger dig möjlighet att byta arbetsuppgifter eller utvecklas på annat sätt. Ramarna ska vara vida, säger Leif Carlsson.
- De ska inte användas till vidareutbildning som du behöver för att klara av ditt nuvarande jobb. Det ska arbetsgivaren betala.
I avtalet ska det också stå hur pengarna kan tas ut, vad som händer om den anställde byter arbetsgivare eller avlider och att pensionen inte kommer att påverkas.
Ännu har ingen hunnit använda sin kompetensförsäkring. Skandia räknar med att de första uttagen görs till våren.
- Det verkar finnas ett stort intresse för att studera språk eller juridik. Typiska ämnen som gör dig mer anställningsbar, säger Leif Hansson som tog initiativet till kompetensförsäkringar på Skandia.
Skandia har fått kritik för sina höga avgifter på kompetensförsäkringar. Närmare fem procent av insättningarna går till avgifter.
- I början är det nödvändigt att ha större marginaler. Om det hade blivit en flopp hade andra försäkringstagare tvingats betala. Så småningom lär avgifterna förändras, säger Leif Hansson.

JOHANNA JOHNSSON © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.