Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
DO prövar få fall av diskriminering
Förra året anmälde åtta personer till DO att de blivit diskriminerade på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Inget av fallen gick till domstol.
Sedan 2009 kan den som blivit utsatt för diskriminering på grund av sin könsidentitet få stöd i lagen, men diskrimineringsgrunden är relativt okänd och få anmälningar kommer in till DO.
2012 fick man in åtta ärenden. Myndigheten begärde ut yttranden från tre arbetsgivare, två överlämnades till facket och övriga var inte diskriminering enligt utredningarna. Men inget ärende prövades i domstol.
Från DO:s sida har man sedan några år tillbaka beslutat att endast driva ärenden som kan komma att bli vägledande och bidra till en samhällsförändring.
- Vi eftersträvar en samhällsförbättring. Vi får in många anmälningar och måste då vara strategiska och titta på vilka mål som ger bäst utfall. Det är ett samhällsperspektiv snarare än ett individperspektiv även om all typ av diskriminering är alvarlig, säger Caroline Wieslander Blücher, jurist på DO.
Finns det en risk att man som diskriminerad har svårt att nå fram om DO endast ser till det stora perspektivet?
- Det är klart att det finns personer som är besvikna på att DO inte kan driva deras fall. Men att gå till domstol är bara ett sätt att jobba. Alla anmälningar som kommer in till myndigheten ingår i vår kunskapsbank, våra analyser och underlag för beslut om exempelvis vilka branscher som ska granskas. Så det är aldrig förgäves att anmäla, säger Caroline Wieslander Blücher.
När DO får in en anmälan om diskriminering tar man först beslut om ärendet ska utredas. När utredningen är gjord begrundar man sannolikheten att det skulle nå framgång i domstol. Men redan i första skedet resonerar man kring om ärendet skulle kunna få någon genomslagskraft på området. Kanske driva på utvecklingen eller förbättra situationen för en viss grupp i samhället.
- Det skulle kunna vara transpersoner som blir missgynnade på ett alvarligt sätt, det behöver inte handla om många personer utan kan vara en mindre grupp med ett stort problem.
Även om det är få ärenden som anmälts kring könsidentitet och utryck, så kan statistiken vara något missvisande. Många anmälare väljer hellre diskrimineringsgrunden kön.
- Det är klurigt för alla kategoriseringar innebär ett inkluderande och ett exkluderande. För en del innebär grunden könsöverskridande identitet och -uttryck ytterligare en marginalisering av en grupp som man kanske inte identifierar sig med fullt ut. Sedan tror jag inte att diskrimineringsgrunden slagit igenom fullt ut. Det tar alltid tid innan en lagändring sjunker in.
För att öka kunskapen och få fler personer att anmäla diskriminering till DO samverkar man med ett gäng intresseorganisationer och nyckelaktörer, så som Länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen, RFSL, Högskolor och universitet. Tillsammans har man seminarier, utbildningar och referensgrupper.
- Jag tror på att sprida berättelser och bygga broar mellan forskningen och övriga samhället. Har man en god kunskap om frågorna kommer man att jobba på ett bra sätt, säger Caroline Wieslander Blücher.
2012 fick man in åtta ärenden. Myndigheten begärde ut yttranden från tre arbetsgivare, två överlämnades till facket och övriga var inte diskriminering enligt utredningarna. Men inget ärende prövades i domstol.
Från DO:s sida har man sedan några år tillbaka beslutat att endast driva ärenden som kan komma att bli vägledande och bidra till en samhällsförändring.
- Vi eftersträvar en samhällsförbättring. Vi får in många anmälningar och måste då vara strategiska och titta på vilka mål som ger bäst utfall. Det är ett samhällsperspektiv snarare än ett individperspektiv även om all typ av diskriminering är alvarlig, säger Caroline Wieslander Blücher, jurist på DO.
Finns det en risk att man som diskriminerad har svårt att nå fram om DO endast ser till det stora perspektivet?
- Det är klart att det finns personer som är besvikna på att DO inte kan driva deras fall. Men att gå till domstol är bara ett sätt att jobba. Alla anmälningar som kommer in till myndigheten ingår i vår kunskapsbank, våra analyser och underlag för beslut om exempelvis vilka branscher som ska granskas. Så det är aldrig förgäves att anmäla, säger Caroline Wieslander Blücher.
När DO får in en anmälan om diskriminering tar man först beslut om ärendet ska utredas. När utredningen är gjord begrundar man sannolikheten att det skulle nå framgång i domstol. Men redan i första skedet resonerar man kring om ärendet skulle kunna få någon genomslagskraft på området. Kanske driva på utvecklingen eller förbättra situationen för en viss grupp i samhället.
- Det skulle kunna vara transpersoner som blir missgynnade på ett alvarligt sätt, det behöver inte handla om många personer utan kan vara en mindre grupp med ett stort problem.
Även om det är få ärenden som anmälts kring könsidentitet och utryck, så kan statistiken vara något missvisande. Många anmälare väljer hellre diskrimineringsgrunden kön.
- Det är klurigt för alla kategoriseringar innebär ett inkluderande och ett exkluderande. För en del innebär grunden könsöverskridande identitet och -uttryck ytterligare en marginalisering av en grupp som man kanske inte identifierar sig med fullt ut. Sedan tror jag inte att diskrimineringsgrunden slagit igenom fullt ut. Det tar alltid tid innan en lagändring sjunker in.
För att öka kunskapen och få fler personer att anmäla diskriminering till DO samverkar man med ett gäng intresseorganisationer och nyckelaktörer, så som Länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen, RFSL, Högskolor och universitet. Tillsammans har man seminarier, utbildningar och referensgrupper.
- Jag tror på att sprida berättelser och bygga broar mellan forskningen och övriga samhället. Har man en god kunskap om frågorna kommer man att jobba på ett bra sätt, säger Caroline Wieslander Blücher.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd
I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
