För bra meriter kan uppenbarligen ligga en arbetssökande i fatet. Den bosniskättade man som sökte jobb på Adecco, för att hyras ut som originalare till Ica, ansågs ha för bra kvalifikationer för jobbet. Icas teamledare, som intervjuade mannen, uppfattade honom "snarare som en art director eller formgivare", alltså van vid mer avancerade arbetsuppgifter och avfärdade honom för att han troligen skulle "bli svår att leda och samarbeta med". De tre jobben gick istället till arbetssökande med sämre utbildning och erfarenhet.
Diskriminering, ansåg dåvarande diskrimineringsombudsmannen, DO, och stämde både Ica och Adecco till Arbetsdomstolen.
Ica hävdade att företaget, även om det skulle visa sig att det var fråga om diskriminering, inte kunde hållas ansvarigt, eftersom diskrimineringsförbudet bara gäller arbetsgivare, inte inhyrare. Adecco å sin sida ansåg att de hade rent på fötterna eftersom det var Ica som ratat mannen.
Vem som hade ansvaret tog nu AD aldrig ställning till, utan avslog DO:s talan med motivationen att det inte rörde sig om diskriminering. Mannen hade visserligen bättre utbildning än en av konkurrenterna och längre erfarenhet än två andra, fastslog AD, men eftersom Ica lagt stor vikt vid personlig lämplighet, så slår det högre än eventuella kvalifikationer. AD skriver i domen att Ica får anses ha haft fog för sin bedömning att mannens professionella erfarenheter kunde vara en nackdel snarare än en tillgång.
