Det var ett nödvändigt budskap i en tid då förbundet tappar medlemmar. Samtidigt är både medlemmar och deras valda företrädare på arbetsplatserna nu mer oroliga för att mista jobbet än tidigare, mer ängsliga för att deras kompetens inte ska räcka till vid omorganisationer.
Det här kom fram i en undersökning om arbetsmiljön som Sif presenterade strax före kongressen. Även om de flesta trivs på sitt jobb är undersökningens resultat ett underbetyg åt de senaste årens arbete för att stärka medlemmarnas inflytande i företagen. Den bransch där Sif lyckats få med sig arbetsgivarna i en satsning på fackliga förtroendemäns status och kompetens - skogsindustrin - sysselsätter tyvärr inte fler än 6 400 sifare, två procent av medlemskåren.
Ändå kunde Mari-Ann Krantz använda skogsavtalet som exempel på att det ska löna sig att jobba fackligt. Även chefer, personer som är villiga att ta extra ansvar, ska känna sig hemma i Sif, agiterade hon. Och Sif ska vara det naturliga valet för högskoleutbildade. Alla aktörer ska också uppleva nytta av ett samarbete med Sif, lovade Krantz och räckte ut handen till regering och riksdag, näringsliv och universitet i hopp om ett nationellt paket för att rädda jobben.
Plånboken värmer mer än långkalsingarna. Sifordföranden konstaterade att medlemmarna som grupp fått reallönerna höjda, snittet är tre procent 2004, och att det kan bli ännu mer nästa år.
Vad gjorde då kongressen för att få fart på rekryteringen av nya medlemmar? Man la till ordet "medlemsvård" för att inte tappa ännu fler. Man uppdrog åt styrelsen att uppvakta politikerna och träffa avtal med arbetsgivarna om rätten till tjänstledighet för att prova annat jobb. Man utformade medlemsavgifterna så att varken hög- eller lågavlönade ska behöva avstå från medlemskap. Alla ska visserligen betala avgift från och med nästa år, men den som tjänar under
6 000 kr betalar inte mer än en symbolisk hundralapp om året (som pensionärer och studerandemedlemmar). Mellan 6 000 och 12 000 i månadslön slipper man undan med 25 kr/mån. Viktigare är nog att den högsta medlemsavgiften begränsades till 230 kr/mån nästa år och 260 kr år 2008. Ett förslag att lägga på en tia där befarades försvåra medlemsvärvningen i it- och telekombranscherna.
Förbundets regionala kontor får ökade anslag motsvarande hundra kronor per medlem och år. Det väntas leda till fler företagsbesök, fler nya klubbar och fler medlemmar.
Valet av förbundsstyrelse innebar att hälften av ledamöterna byttes ut. Därmed har grunden lagts för en långsiktig ledarförsörjning inom Sif. Förnyelse och föryngring. Den yngsta ledamoten, 31-årige Martin Linder från Volvo i Göteborg, fick flest röster.
Den gamla styrelsen ville ta ifrån de Sifanställdas fackliga representanter deras rösträtt i förbunds- och avdelningsstyrelserna. Det vägrade kongressen att gå med på. I och med detta beslut behåller Sifs anställda sitt demokratiska inflytande i organisationen - precis som i jämförbara TCO-förbund och precis som i företagens bolagsstyrelser. Verksamhetens mål och inriktning och personalfrågor är som tidigare undantagna från rösträtten.
BJÖRN ÖIJER
Det här kom fram i en undersökning om arbetsmiljön som Sif presenterade strax före kongressen. Även om de flesta trivs på sitt jobb är undersökningens resultat ett underbetyg åt de senaste årens arbete för att stärka medlemmarnas inflytande i företagen. Den bransch där Sif lyckats få med sig arbetsgivarna i en satsning på fackliga förtroendemäns status och kompetens - skogsindustrin - sysselsätter tyvärr inte fler än 6 400 sifare, två procent av medlemskåren.
Ändå kunde Mari-Ann Krantz använda skogsavtalet som exempel på att det ska löna sig att jobba fackligt. Även chefer, personer som är villiga att ta extra ansvar, ska känna sig hemma i Sif, agiterade hon. Och Sif ska vara det naturliga valet för högskoleutbildade. Alla aktörer ska också uppleva nytta av ett samarbete med Sif, lovade Krantz och räckte ut handen till regering och riksdag, näringsliv och universitet i hopp om ett nationellt paket för att rädda jobben.
Plånboken värmer mer än långkalsingarna. Sifordföranden konstaterade att medlemmarna som grupp fått reallönerna höjda, snittet är tre procent 2004, och att det kan bli ännu mer nästa år.
Vad gjorde då kongressen för att få fart på rekryteringen av nya medlemmar? Man la till ordet "medlemsvård" för att inte tappa ännu fler. Man uppdrog åt styrelsen att uppvakta politikerna och träffa avtal med arbetsgivarna om rätten till tjänstledighet för att prova annat jobb. Man utformade medlemsavgifterna så att varken hög- eller lågavlönade ska behöva avstå från medlemskap. Alla ska visserligen betala avgift från och med nästa år, men den som tjänar under
6 000 kr betalar inte mer än en symbolisk hundralapp om året (som pensionärer och studerandemedlemmar). Mellan 6 000 och 12 000 i månadslön slipper man undan med 25 kr/mån. Viktigare är nog att den högsta medlemsavgiften begränsades till 230 kr/mån nästa år och 260 kr år 2008. Ett förslag att lägga på en tia där befarades försvåra medlemsvärvningen i it- och telekombranscherna.
Förbundets regionala kontor får ökade anslag motsvarande hundra kronor per medlem och år. Det väntas leda till fler företagsbesök, fler nya klubbar och fler medlemmar.
Valet av förbundsstyrelse innebar att hälften av ledamöterna byttes ut. Därmed har grunden lagts för en långsiktig ledarförsörjning inom Sif. Förnyelse och föryngring. Den yngsta ledamoten, 31-årige Martin Linder från Volvo i Göteborg, fick flest röster.
Den gamla styrelsen ville ta ifrån de Sifanställdas fackliga representanter deras rösträtt i förbunds- och avdelningsstyrelserna. Det vägrade kongressen att gå med på. I och med detta beslut behåller Sifs anställda sitt demokratiska inflytande i organisationen - precis som i jämförbara TCO-förbund och precis som i företagens bolagsstyrelser. Verksamhetens mål och inriktning och personalfrågor är som tidigare undantagna från rösträtten.
BJÖRN ÖIJER
