De flesta arbetar på arbetsplatser där det är högt i tak, där man vågar ta upp och ifrågasätta missförhållanden. Kanske är det också därför som det råder enighet om att man i första hand, innan man går till media och berättar, bör vända sig till facket eller arbetsgivaren.
Ger inte det resultat måste man dock kunna gå vidare. 65 procent av de tillfrågade i enkäten anser att det behövs så kallade visslare som slår larm. Bara två av tio, 19 procent, svarar nej på den frågan. Det innebär däremot inte att alla kan tänka sig att axla den rollen. Det är dock betydligt vanligare bland männen än bland kvinnorna, 36 procent av männen jämfört med 22 procent av kvinnorna svarar att de själva skulle kunna bli visslare.
Varför är det då så många som inte kan tänka sig att bli visslare? Några förklaringar får man i de öppna svar som många lämnat. "Anser att det är oetiskt att blåsa de som föder mig", skriver till exempel en svarande. Ett annat typiskt svar är "Man går väl till källan med problemen istället för att smutskasta sin egen arbetsplats".
Andra tar upp rädslan för repressalier. Det som de flesta tror att de skulle utsättas för är en skarp tillrättavisning, men många tror att de skulle kunna bli varnade eller avskedade.
En tydlig åsikt i undersökningen är att privatanställda borde få bättre möjligheter att gå till pressen utan att råka illa ut. De som jobbar i kommun, stat och landsting har rätt att anonymt lämna uppgifter till media. Myndigheten har inte rätt att efterforska vem som lämnat uppgiften. Samma meddelarskydd borde också privatanställda ha, anser 68 procent av de tillfrågade.
