Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

De flesta nobbar belöningsresor

Om du gjort en bra insats och som belöning erbjuds en resa till Lissabon, jublar du då? Det gör inte majoriteten av cheferna i vår läsarpanel.
Dag Bremberg Publicerad 31 oktober 2008, kl 09:04
SAS-Airbus i luften

Många chefer reser mycket i jobbet och tycker att det inte är ett dugg nöjsamt. Att dessutom göra en resa på ledig tid är inte lockande för dem.

Men fyra av tio chefer skulle ändå genast tacka ja till en weekend-tripp. Ytterligare några skulle göra det om de slapp fingerade studiebesök och fick ta med sin fru.
Ju yngre man är desto villigare är man att resa.

Om läsarpanelen fick välja fritt skulle endast 17 procent ta en resa som belöning. De flesta väljer pengar eller ledig tid.

Kvinnor är mindre intresserade av löneförhöjning och föredrar mer fritid. Ett liknande mönster syns i huvudstaden - där löneläget är högre och arbetstiderna längre, enligt våra tidigare undersökningar.

Om företaget erbjuder en belöning som borde beskattas, till exempel en fingerad studieresa är det endast var fjärde som tackar ja. Hälften av paneldeltagarna skulle "uppmana chefen att kolla upp skattereglerna". De mest laglydiga finns bland de äldre, kvinnorna och i Övre Norrland. De yngsta är mer benägna att ta emot den otillåtna belöningen och "sover gott".

Belöningar ses som positivt av de allra flesta, 76 procent skulle vilja satsa mer på belöningar till anställda. Endast 12 procent är negativa. Här visar det sig att stockholmarna är något snålare, men det kan förstås bero på att de redan har belöningssystem som kanske är alltför generösa.

På frågan hur mycket som är rimligt att ge i bonus under ett år är svaren vitt skilda. Genomsnittet blir drygt 30 000 kronor. Men 7 procent tycker att man inte ska ge några bonusar överhuvudtaget. Även här är det i Stockholm som flest återhållsamma finns.

Å andra sidan anser 13 procent att företagen bör ge över 100 000 kr eller "hur mycket som helst". Framför allt är det yngre män som applåderar höga bonusar.

I 50-årspresent bör arbetsgivaren ge mellan 500 och 10 000 kronor, tycker nästan alla. Genomsnittet hamnar på knappt 2 000 kronor. Lite förvånande är att chefer i alla åldrar har precis samma synsätt, även de som passerat 50.

(Ur Position nr 4)

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.