Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Dålig kunskap om förbudet att diskriminera

Publicerad

Dålig kunskap om förbudet att diskriminera

Det är dåligt beställt med vår kunskap om lagen mot etnisk diskriminering. Arbetsgivare, fack och allmänhet är lika goda kålsupare.

Att lagen finns känner de flesta till. Men vad den innebär vet bara var tredje tillfrågad arbetsgivare. Endast i ringa omfattning har de informerat sina anställda eller ordnat utbildning för dem om diskrimineringsförbudet. Anmärkningsvärt bland annat därför att arbetsgivare och arbetstagare enligt lagen tillsammans ska arbeta för att främja etnisk mångfald.
Sifo har på uppdrag av diskrimineringsombudsmannen (DO) och Integrationsverket gjort intervjuundersökningar bland arbetsgivare, lokala fackliga företrädare, näringsidkare och gemene man. Undersökningen skedde i augusti-september och ska upprepas hösten 2001. Tanken är att undersökningarna ska fungera som påtryckning.
Integrationsverkets generaldirektör Andreas Carlgren på måndagens presskonferens i Stockholm:
- Att verkligheten ser ut som den gör i näringslivet tyder på att företag har låg medvetenhet om framtidens arbetsliv. En femtedel av Sveriges befolkning har ju invandrarbakgrund. Det betyder att en lika stor del av företagens kunder har det.
Lagen om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet trädde i kraft i maj 1999. Ändå är lagens innehåll bekant för bara 54 procent av arbetsgivarna också i branscher med många invandrare både som anställda och kunder. Restauranger exempelvis. Där är det ofta en invandrare (krögaren eller dörrvakten) som särbehandlar en annan (gästen). Inte sällan är de landsmän. Men diskriminering invandrare emellan ingick inte i denna Sifoundersökning.
Av TCO-anslutna fackliga företrädare hade endast 12 procent fått information om lagen av facket centralt. Inte mer än fem procent av dem hade fått någon form av utbildning om etnisk diskriminering, drygt hälften av dem känner till att det finns en DO.

LISBETH NIEMINEN © siftidningen 2000

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.