Latinamerikanska rytmer fyller den till hälften besatta, sterila SIF-lokalen. Freddy Pulecio presenteras som den dödshotade ledaren för oljefacket USO som lever i landsflykt. Romantiskt beskriver han Colombia som landet mellan de två haven med evig vår, rikt på naturtillgångar. Men av 35 miljoner invånare lever 17 miljoner på fattigdomsstrecket och 12 miljoner under det. Olja, kol, smaragder och vattenkraft lockar till sig utländska investerare som gör anspråk på fyndigheterna.

Det colombianska facket kämpar mot multinationella företag, mot privatisering av nationell industri och mot stora jordägare. En tre veckor lång strejk av 800 000 statligt anställda har just avslutats. Strejken bemöttes med militära medel. Många har flytt och fängslats, flera har mördats, sårats, försvunnit.
Brotten mot mänskliga rättigheter begås både av paramilitära grupper, militären, knarksyndikat och gerilla. Freddy hävdar att paramilitärerna finansieras av multinationella företag som inte är intresserade av att låta arbetarna organisera sig. Fackliga ledare filmas, sen skickas dödspatruller ut för att fysiskt eliminera dem. De allra flesta brotten förblir ouppklarade därför att militären i praktiken har immunitet.
Freddy har kämpat mot orättvisor sen han var tretton år. Han har varit med i studentrörelser, han har varit kolgruvearbetare och oljearbetare. Sedan 1986 har han varit ledare i fackets nationella styrelse. Ändå är han bara 40 år.
– I Colombia lever man inte så länge. Den vanligaste dödsorsaken för män är mord.
Finns det aktiva kvinnor i facket?
– Ganska få. Framför allt finns aktiva kvinnor inom lärar- och sjukvårdskårer.
Han funderar ett ögonblick, flinar sen och säger:
– Snart finns det bara kvinnor kvar.
Du har suttit fängslad i 1,5 år men är inte dömd för något.
– I Colombia fängslar de folk först och tar sen reda på vad man har gjort. Jag anklagades för att vara en subversiv* person. Det är en vanlig anklagelse. I fängelset blev jag utsatt för mordförsök men jag hade stöd av medfångarna så det lyckades aldrig. Så fort jag släpptes gjordes ett nytt mordförsök. Då blev jag rådd av min advokat att fly. Strax efteråt mördades advokaten. Men jag vill återvända. Min familj finns kvar och jag har mycket att uträtta.
Tror du på en bättre framtid?
– Ja, fast just nu ser det mörkt ut.
Är du inte rädd för att dö?
Tystnad.
– Döden är ett hinder i vägen för mina drömmar. Stannar du upp av rädsla dör det inom dig. Att vara levande död är värre än att dö på riktigt.

CECILIA FLYGT © SIF-tidningen 1998

*någon som ägnar sig åt omstörtande verksamhet.

Fakta:
156 fackliga aktivister dödades under 1997, enligt Fria Fackföreningsinternationalen.
1 miljon colombianer är flyktingar i sitt eget land.