Året är 1955. Kön ringlar sig fram i långa rader. Längs trottoaren står bilarna fullpackade. Stormkök, badkläder, ett parasoll. Det är industrisemester och personalen på vapentillverkaren Bofors gör sig redo för några veckors välförtjänt vila. Trampet av kängor trummar rytmiskt mot asfalten - sammanlagt ska 10 000 anställda ut genom grindarna.

När Boforskoncernen var som störst arbetade nästan en i varje Karlskogafamilj vid bruket. De hade en egen affär, ett eget dagis, en läkarstation och möjlighet att hyra bostad. De flesta började redan efter grundskolan och blev sedan kvar under hela yrkeslivet.

- Min pappa började när han var 13 år, med enklare uppgifter. På den tiden var Karlskoga Bofors. Det fanns ingen som inte kände någon som arbetade på bruket, säger Katarina Mälman, som arbetar på Bofors support.

Från 10 000 anställda till 800

Företaget växte under hela 1900-talet, inte minst genom omfattande vapenleveranser till det svenska försvaret under de båda världskrigen. Därtill exporterades en hel del kanoner, som kom att bli något av företagets kännetecken.

Men i slutet på 1970-talet hände någonting. Sveriges försvarsbudget stramades åt och regeringen var inte längre villig att satsa pengar på krigsteknik. Även om Bofors produktion till största delen gick på export, så innebar det stora förluster i orderingången. 40 år senare har företaget knoppats av i sådan fart att endast 800 av de tidigare 10 000 anställda finns kvar. Medelåldern som förut steg och sjönk i takt med gymnasiekullarna ligger nu stadigt på 50 år. Lokalerna som förut sjöd av liv, ekar tomma och skjutfältets tester blir allt mer sällsynta.

Callcenter blev Karlskogas räddning

Samtidigt gjorde en ny bransch entré i Sverige och Karlskoga. Callcenterföretaget Transcom, som tidigare hette Kabelvision, slog sig ned i staden. Ungdomarna som tidigare flytt fältet då arbetsmarknaden vek, började så sakteliga återvända.

- Det var en räddning. Hade inte Transcom slagit sig ned här hade staden dött ut, säger Ulla Karin Fredlund, Unionens klubbordförande på Bofors.

Från mitten av 1990-talet och fram till 2000-talet ökade Transcom personalstyrkan från ett tiotal till över 1 200 personer. I dag arbetar drygt 870 personer med telefon- och internetsupport. Lokalerna är ljusa och rymliga och från det öppna kontorslandskapet hörs ett ständigt surr av röster. Även här har många ungdomar gått direkt från skolan in i arbetslivet, så medelåldern är låg. Callcenterbranschen har blivit något av en inkörsport i arbetslivet.

- Jag tror att medelåldern ligger någonstans mellan 25 och 27 år, men då är det några gamla rävar som drar upp den. De flesta är nog i 22- årsåldern, säger Anders Karlsson, Unionens klubbordförande på Transcom.

I väntan på studier

En av Transcoms yngsta medarbetare är Fredrik Wallengren. Han började plugga till byggnadsingenjör direkt efter gymnasiet men kände ganska snabbt att motivationen inte räckte till.  

- Eftersom jag har flera vänner som jobbar här så blev det ganska naturligt att jag hamnade i callcenterbranchen. Jag blir väl kvar ett år eller två tills motivationen att plugga kommer tillbaka, säger han.

Hans historia är inte unik. I snitt stannar medarbetarna på Transcom i två till tre år, innan de går vidare i arbetslivet.

Under en dag tar Fredrik Wallengren emot mellan 50 och 100 kundsamtal. Däremellan ordnar han med administrativa frågor: fakturafrågor, felanmälningar och tilläggstjänster. 

- Man blir ju lite trött i öronen ibland men det är bara att bita ihop.

Låg sjukfrånvaro

Och bita ihop verkar de flesta på Transcom göra. Många företag brottas med en hög sjukfrånvaro, inte minst inom callcenterbranschen. På Transcom går man dock emot trenden och det beror enligt företagets personalchef på tre saker: laganda, uppföljning och belöning.

Effektiviteten mäts i grupp. Är någon borta drabbar det alltså hela arbetslaget. Ett sjukintyg från läkare ska finnas från dag ett och skulle du dessutom vara borta mycket under året minskar chanserna att klättra inom företaget.

- En del kanske tycker att det är jobbigt med kontrollen men jag tror att de flesta ser det som positiv stress. De som har hög närvaro får även dela på en bonus i form av 1 000 kronor, säger Anders Karlsson.

Oförtjänt dåligt rykte

Katarina Mälman som i dag arbetar på Bofors var tidigare Teamleader på callcenterföretaget. Hon bekräftar delvis att branschen har fått ett dåligt rykte men nekar till dåliga arbetsförhållanden.

- När jag började var allt så nytt. Det fanns inga rutiner så när en ny situation uppkom så skrev vi liksom ned en rutin för hur man skulle göra och så följde man den sedan. På Bofors sitter ju arbetsrutinerna i väggarna, likt en struktur.

Oavsett arbetsvillkor är det Transcom som växer medan Bofors går ned i styrka. Bofors systerföretag i Eskilstuna lades nyligen ned och i höstas brottades huvudkontoret i Karlskoga med ett varsel på 148 anställda. Därtill försöker man att hitta pensionslösningar för att slippa säga upp ytterligare 20 personer som varslats på produktionssidan. Unionenklubben på Bofors, numera Saab Bofors Dynamics, kämpar för att rekrytera nya medlemmar.

- Vi är ungefär 300 i klubben, men eftersom medelåldern är så hög så tappar vi en aning på pensionsavgångarna. Det är nog mest på produktionssidan vi får in nya, säger Kent Jäderqvist, som sitter med i klubbstyrelsen.

Men klubben på Bofors är ändå positiv.

- Vi överlever alltid. Karlskoga är ju Bofors, säger Ulla Karin Fredlund.